Varvar ner
och lyssnar bara på musik som sänker mig.
Jag tror jag behöver dig,
om jag ska va ärlig.
Men jag orkar inte,
behöva dig,
tänka på dig,
sakna dig.
Det gör ont,
inte hela tiden.
Men det gör ont.
Och det värsta är nog att jag inte klarar av det här,
måste sluta prata med dig helt.
Och aldrig mer behöva mig,
det blir nog bäst så.
Hatar det här. Hatar det här.
Så jävla mycket.
Och jag är så rädd,
för att du ska lämna mig,
innan jag är redo att lämna dig.
Så jävla rädd.
Hör du mig nu
Kan du höra mig nu?
När jag ligger här och skriker?
En tårdrypande ångest som vrider en hammare i magen på mig.
Jag hatar allt.
Livet.
Existensen.
ALLT.
Fel
Får inte gråta nu.
Någonting stämmer inte,
och det gör ont inom mig.
Sova med spöken.
Vet inte,
slår hjärtat än?
Panik trängs av ångesten.
Gråter du lika mycket som jag?
Måste gå,
måste gå nu.
Ut i mörkret.
Är jag rädd?
Eller är jag bara feg och osäker?
Möt rädlsan.
Enda sättet att besegra den.
Möt det du fruktar.
Nu.
"det känns som igår
du låg på asfalten och grät med dina färska sår
för varje tår du fällde, så dog nånting
inom mig och säkerligen i alla omkring
men vad gjorde jag? stod som förstelnad
och bara såg på när du slogs för din överlevnad"
Schack matt.
Ingen ro, rastlös, rastlös, rastlös.
Ingen bryr sig om mig,
varför skulle någon?
Hatar den här känslan,
hatar den, hatar den, hatar den.
Vilken känsla?
Tårar rinner här inne,
dom rinner, rinner och rinner.
Kan inte se dom.
Men dom tömmer mig.
Tom.
Trappa upp,
sen gå ner.
Alla kommer lämna mig i slutet,
måste bespara mig det.
Orkar inte det,
vill inte det,
klarar inte det.
Måste stänga av mig själv nu.
Låta allt försvinna,
komma tillbaks igen.
Ensam,
och försöka göra mig hel igen.
Världen snurrar,
ingenting under mig.
Svävar.
Tankar snurrar, tusen tankar.
Tusentals tankar, men alla slutar likadant.
Kan inte det här nu.
Måste lägga mig ner.
Existerar sen.
Tillslut blir allt bra.
Allt påminner mig om dig,
nästan allt.
Sånadär småsaker jag annars inte tänker på,
blir helt plötsligt du.
Det gör ont inom mig,
20 dagar.
Vet inte varför jag håller räkningen.
Varför jag går och väntar.
Varför jag fortfarande väntar.
Borde fattat vid det här laget,
att du inte kommer stanna nästa gång heller.
Men jag kan inte döma dig,
du behöver inte mig.
Egentligen.
Slutar prata om dig nu.
Allt kommer bli bra tillslut.
Bra, bra, bra.
När är tillslut?
Hur länge orkar man vänta?
"Jag har saker jag måste göra för att inte må dåligt."
-Jag har inga saker som jag kan hålla mig till för att må bra.
HATAR DIG.
Åt helvete med allt, allt, allt.
Gråt, gråt, gråt, gråt.
Skrik, skrik, skrik, skrik.
Gråt.
Lämna mig ifred.
SKRIK SKRIK SKRIK.
Orkar inte orkar inte orkar inte.
Hela jävla världen kan dra åt helvete.
Fuck, fuck, fuck, fuck.
Jag gör fel, fel, fel.
Du bryr dig inte.
Hatar dig, hatar.
SMAKA PÅ ORDET.
HATAR DIG! HATAR HATAR HATAR!
Aldrig mer
And I made you watch.
Oh, the pain I must have caused,
But by staying around you saved my life"
Lyssnar på How to save a life,
och gråter inombords.
Tänker på iskalla nätter fyllda av ångest,
som brett sig ut i hela kroppen.
Under huden, som jag förgäves försökte få bort.
Andetagen blev svåra nu.
Och jag är tom, så tom.
"We just mirrored each other’s self destructiveness"
Lyssnar lite på Mikan Faijan BMW.
Den låten är så sorglig.
Jävligt sorglig.
Slutet på sista versen är sorglig,
rent av tragisk.
"Tårar i ögonen
Sade :'' Lauri tog livet av sig. ''
Det upptäcktes igår
Lauri hittades död
Inget meddelande
Ingenting."
Caution, the floor's wet in here, been crying.
Mina händer är kalla,
väldigt kalla.
Och jag är frusen,
ensam.
Oälskad av alla.
Rädd för att allting kommer gå sönder.
Jag är så frusen,
om du tappar mig nu så kommer hela jag gå sönder.
Och jag faller,
kommer du ta emot mig innan jag når marken?
"Nevermind me, nevermind me
I'll just cast shadows on your walls
Nevermind me, nevermind me
My God I feel so small
Nevermind me, nevermind me
I'll just cast shadows on your walls
Nevermind me, nevermind me
I'll just let myself out."
Jag är inte skottsäker.
Just a little glance.
Makes me feel like flyin'
But where are you tonight?
Something isn't right,
Can you please stop hiding?
I'm trying not to think about
All the things you did before,
But sometimes it all just gets to me.
I can't take it anymore.
I'll stay with you,
But remember to
Be careful what you do,
Cause I'm not bulletproof."
Kunde inte beskriva det bättre.
Efter det här, så tvivlar jag på att jag kommer må bra igen.
Jag ska älska någon annan.
Lära mig glömma,
lära mig kontrollera allt det här.
Skjuter du ner molnet jag svävar på,
så kommer jag gå i bitar.
Ordentligt.
Jag mår så bra med dig,
men ändå så jävla sämst.
Tragiskt.
Drunknar i mina tårar
försöker, försöker.
För ingenting.
Gråtit bort flera timmar,
vill sova.
Kan inte sova.
Saknar.
Tänker.
Bestämt mig,
när du kommer tillbaks.
Så finns inget vi längre.
Men vadihelvete?
Nyss när jag tänkte på det,
så lät det så jävla bra att bara avsluta allt som har med oss att göra.
Och nu när jag skrev det,
så känns det så fel.
Vet inte.
Jag vill inte ha dig kvar, vill inte att du har mig kvar.
Måste sluta med det här.
Vemfan bryr sig om jag älskar någon eller om någon älskar mig?
Jag är kär i dig,
och jag hatar dig så jävla mycket.
Varför blev det så för?
Hatar mig själv.
Jag älskar dig inte,
jag är kär i dig.
Jag hatar dig.
Intalar mig själv att jag inte vill ha dig.
Varför blev det plötsligt så fel?
Måste såra mig själv igen,
och ändå göra det här.
När han kommer tillbaks,
han som är du.
Så kommer det vara slutet av tunneln.
Inget mer man och fru,
inget mer du och jag.
Måste sluta nu,
tårarna rinner.
Svider.
Sängen ska intas,
ska stanna där tills mänskligheten gått under.
"I don't understand how you could
Sing to me lies, let them linger
Inside of me, give me a reason
To stay with you, just let me know
So I can run away faster than ever before"
Åt helvete
"Du och jag, jag önskar att det va som de va.
Hur långt bort du än är så finns du kvar,
du och jag, du och jag."
Vill bort från den här staden,
fly bort.
Långt, långt, långt bort.
Hur ska jag klara av den här dagen när allt inom mig har dött?
Jag saknar dig.
Magen är inåtvänd,
för det gör för ont att andas.
Men du kommer väl tillbaks...
snart?
2 veckor. Två jävla veckor och det känns som år.
Inte pratat med dig på två veckor,
inte hört av dig.
Ingenting.
Och det gör ont,
men du kommer väl tillbaks.
Och stannar.
Jag vet att du aldrig kommer få reda på hur jag mår,
hur jag tänker på dig nu.
Just nu.
Tänker aldrig berätta det.
Och till sist,
jag hatar ditt namn så jävla jävla jävla mycket.
Försent för förlåt.
Tårar, tusentals tårar.
Dom rinner för dig,
för min bästa vän,
för alla, för allt.
Borde inte sitta här,
borde ligga i min säng.
Gråta klart.
Känns som det aldrig kommer sluta.
Vill inte det här längre,
orkar inte det här.
Vill inte fucking mer.
Måste stå ut.
Måste klara det.
Allt är så jävla värdelöst,
hatar det.
Måste gå nu.
Innan jag går sönder helt.
Trasigt as, trasigt, trasigt, trasigt as.
As. Det är vad jag är as.
Tomtomtomtomtom.
För trött för att hata,
för trött för känslor,
vill ligga under ytan,
tills kroppen är fylld med vatten,
så kanske jag slipper den här tomma känslan inom mig.
Det sårar mig.
Tomheten, rastlösheten, ingen gräns.
Panikångest.
Vattnet speglar tomma ögon.
Men jag antar att jag lärt mig något från det.
Men är det inte meningen att man ska lära sig från misstag?
Jag anser inte det här vara ett misstag,
jag önskar bara att det historian inte slutat såhär.
För jag är fortfarande kär i personen som hjälpte mig skriva den.
Och jag vet inte hur jag ska formulera allt,
förklara allt.
Tankar i mitt huvud som jag inte kan ta kontroll över.
Rastlös, rastlös, rastlös.
Hatar det, älskar det.
Värker inom mig,
svider.
"Hur länge orkar man bära på ett hjärta som vägrar slå?"
Vet inte.
Men det är svårt och jag är trött på det.
Den här känslan som jag har är inte min
glad.
Lite ledsen,
men det glada vinner.
Hoppas det stannar så ett tag.
Hate me today, hate me tomorrow
Blir galen.
Åt helvete.
Tyst, tyst, tyst.
ångestfylld.
Apatisk,
apatisk.
Vill inte.
Jag ska försöka att inte förlora dig,
ska försöka att inte förlora mig.
Jag önskar att jag inte kunde bry mig,
önskar jag kunde glömma allt.
Allt skit som händer sårar dig.
Men det dödar mig.
Det dödar mig.
Det dödar mig,
sårar dig.
Ska låta dig gå ut ur mitt liv nu.
Och aldrig älska någon igen.
Folk skriker, överallt.
Alla stirrar, hånar mig.
Jag klarar inte av det här.
Ta bort min hjärna,
jag vill inte ha den längre.
Spillror
Arg,
ledsen,
tom.
Allt går åt helvete,
varför ser ingen det?
Varför är alla så upptagna med sitt att jag lämnas?
Jag känner mig så otroligt osäker och älskad.
Och jag saknar dig,
förbannat
jävla
mycket.
Allt är på plats.
Ingenting är stabilt.
