Håll mig inte vid liv.

Vi med tystna läppar och brutna själar som aldrig riktigt läker,
Håll ut räddningen kommer tillslut,
Om jag så ska slå mig igenom väggen av kyla som byggs upp av smärtan och ihåliga kärleksförklaringar,
Det är inte vackert att leva i smärta,
det finns ingen skönhet i blödande armar och trasighet,
för trasigheten slukar oss som aldrig tar oss upp till ytan.
Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde ont,
för det gör ont, fruktansvärt ont.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0