Things will never be the same.

Undvik att andas,
dunka huvudet i väggen.

Mest för att det är enkelt att låsa in sig själv och leva på att andra ska ta hand om en.
Sen blev det en såndär obehaglig tystnad.
Fast om vi blundar så är allt okej igen,
håller du med?
Psyket är inget val, inte heller är döden.
Jag väljer nog livet iallafall.
Men inte när jag fallit,
för då stannar jag helst nere.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0