fryspose

Ett lager hud, ett tunt lager hud.
Som kan spricka närsomhelst.
En tunt lager hud som är fylld till bredden men frustration och ångest.
Sånt som inte syns utanpå, men som man vet växer inuti,
och man kan inte göra mer än att vänta på den kraftiga smällen.

Undrar så jävla mycket,
men vill inte ha svaret.
Rädd för svar, rädd för fel.

Aldrig mer trygg.
Aldrig mer hel.
Aldrig mer älskad.
Aldrig mer andas.

Faller ner, djupa hål, ingenting finns.
Hålet som kväver och kväver och kväver.
Hatar livet, hatar mig.

Hatar att vara mig i det här livet.

Det här är alldeles för ohållbart.
Jag är ohållbar.
Ostabil, så använd mig inte som en säkerhet.
För jag kan inte.
Och jag saknar dig, jättemycket.
Du gör mig glad och hel.
För det är en sån jävla skillnad på att vara glad och vara hel.
Vill bara vara hel igen.
Väck mig, väck mig, väck mig.