Du kan dunka känslan av livet ur kroppen på mig
Jag andas så svagt nu, så svagt jag bara kan.
Jag vågar inte göra ett ljud.
Tänk om du vaknar upp och inser att du inte vill ha mig, behöver mig.. eller orkar med mig.
Du har lämnat ett avtryck hos mig, så starkt att det kväver mig.
Förstår du vad jag menar?
Förstår du mig?
Du ger väl inte upp mig nu?
Jag är så fruktansvärt rädd.
Så rädd att du ska ge upp mig nu.
Stå ut med mig.
För jag orkar inte.
Ge inte upp mig nu.
För nu, är då jag behöver dig.
Så jävla, jävla, jävla mycket.
Ge inte upp mig.
Jag andas så svagt.
Och försöker få hjärtat att slå korrekt.
Inväntar svaret, inväntar avslaget.
Och jag kommer vänta resten av mitt liv...
på att du ska ge upp mig.
Jag vågar inte göra ett ljud.
Tänk om du vaknar upp och inser att du inte vill ha mig, behöver mig.. eller orkar med mig.
Du har lämnat ett avtryck hos mig, så starkt att det kväver mig.
Förstår du vad jag menar?
Förstår du mig?
Du ger väl inte upp mig nu?
Jag är så fruktansvärt rädd.
Så rädd att du ska ge upp mig nu.
Stå ut med mig.
För jag orkar inte.
Ge inte upp mig nu.
För nu, är då jag behöver dig.
Så jävla, jävla, jävla mycket.
Ge inte upp mig.
Jag andas så svagt.
Och försöker få hjärtat att slå korrekt.
Inväntar svaret, inväntar avslaget.
Och jag kommer vänta resten av mitt liv...
på att du ska ge upp mig.
Kommentarer
Trackback
