Ohållbar.

Så många frågor som ekar i skallen.
Känner inte att det här behagar mig längre.
Vad är det som gör att gatan jag går på är så ohållbar?
Jag vill springa bort, och aldrig återfinnas.
Aldrig åter finnas.
Är man död då?
Jag vill inte vara död mer.
Död i livet, kanske det.
Tom, ledsen, arg, besviken.
Jag ligger i bitar nu,
allt är borta.
Min kropp finns kvar,
men hjärnan har gett upp.
Så stäng av det här jävla hjärtat som håller mig vid liv.
För ingenting vill fungera nu,
ingenting funkar.
Allt är åt helvete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0