Den här känslan som jag har är inte mig, den blev kvar, är den din?
Dessa känslor vill inte dö helt, och det gör så ont.
De vill inte heller leva helt.
Du sänker mig, drar ner mig, ett ankare runt mina fötter och du bara drar ner.
Fast jag vet att det inte är du som gör det,
vet att det är jag som känner så.
Du vet inte om det,
för dig döljer jag alla tårar jag gråtit,
all ångest jag legat och vridit mig i...
av anledningen att du inte vill ha mig tillbaks.
När vi pratar ibland så drar du upp mig så jävla mycket.
Så förbannat jävla mycket.
Jag hatar dig.
Jag är kär dig.
Jag behöver dig.
"Tell me that you need me 'cause I love you so much.
Tell me that you love me 'cause I need you so much.
Tell me that you need me 'cause I love you so much.
Say you'll never leave me 'cause I need you so much.
Don't go, I can't do this on my own.
Don't go, I can't do this on my own.
Save me from the ones that haunt me in the night.
I can't live with myself, so stay with me tonight.
Don't go, I can't do this on my own.
Don't go."
Snälla du, snälla, snälla, snälla.
Lämnamigintehär.
LÄMNA MIG INTE. STANNA.
Försvinn inte ifrån mig.
Stanna om så bara en bekant.
Någon du pratar med i brist på annat.
Men gå inte.
Försvinn inte.
Jag går under då.
