Tyst.

Jag ligger här,
tänker knappt på dig längre.
Tankarna om dig kommer alltmer sällan,
kanske är bäst så?
Jag älskar känslan du ger mig,
älskar att vara kär.
Men vi pratar inte längre,
och jag orkar inte det här.
Ger upp.

Ska nog sluta prata med dig helt.
Sluta säga hej.
Sluta undra hur du mår.
Sluta svara på det du skriver.
Sluta ha dig i huvudet.

Vi har pratat i åtta månader,
snart.
Känns knasigt.
Du är något av det bästa som hänt i år.
Du är det bästa som hände innan sommaren, den där natten.
Alla sms, alla ord, alla varma ord...
alla varma ord.
Vill knappt andas när jag tänker på dem.
Det gör för ont.
Och jag med min otroliga känslighet och trasighet är alldeles för ostabil för det.

Det gör fucking ont,
du var allt för oss två.
Jag har ingen betydelse i detta,
men du var FUCKING ALLT!
Jag hatar det här.

la haine de soi

värdelöst

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0