En dag.

Så faller tillbaks i samma gamla rutin,
där ljuset är långt bort och andetagen blir tunga.

Måste fixa mig, möte snart.
Orkar inte, inte egentligen.
Vill bara sova bort resten av livet.
Åh, saknar en personer. Men måste ta mig ur det här själv.

En dag mår jag bra. En dag är allt okej.
Wiihoo.
Hacka mig i bitar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0