Tårar kan jag vara utan.

Idag vet jag ingenting.
Tiden är borta.
Lämna mig här.
Begrav mig nu.
Tror inte jag var gjord för verklighetens grepp.
Men för din skull, väljer jag livet.

Jag tror det är sant, det dom säger.
Att du måste förlora det du har,
för att veta vad du hade.
Och uppskatta det.
Och nu är du viktigare för mig,
nu när du är borta.
Och jag kan bara önska
att du förlåter mig för min ovisshet,
om att livet är för kort.
Och att du förlåter mig
för då jag inte fanns till hands.
Och jag har förlorat dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0