Lägg dina problem på mina axlar.

Vem bjöd in dig i mitt huvud?
Bjöd du in dig själv?
Våldgästa inte mitt psyke.

Det här blev bara ledsamt och ensamt.
Värm mig från den starka kylan som byggts upp inom mig.

Sluta förstör allt jag bygger upp.
Låt mig få finnas här utan att märkas.
Andetag, är det för mycket begärt?

Jag visste inte att en människa kunde göra så ont.
Så ont, ont, ont.
Men jag mår bättre nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0