Sova med spöken.

Vet inte,
slår hjärtat än?
Panik trängs av ångesten.
Gråter du lika mycket som jag?

Måste gå,
måste gå nu.
Ut i mörkret.
Är jag rädd?
Eller är jag bara feg och osäker?
Möt rädlsan.
Enda sättet att besegra den.
Möt det du fruktar.
Nu.

"det känns som igår
du låg på asfalten och grät med dina färska sår
för varje tår du fällde, så dog nånting
inom mig och säkerligen i alla omkring
men vad gjorde jag? stod som förstelnad
och bara såg på när du slogs för din överlevnad"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0