Tomtomtomtomtom.

För trött för att hata,
för trött för känslor,
vill ligga under ytan,
tills kroppen är fylld med vatten,
så kanske jag slipper den här tomma känslan inom mig.

Det sårar mig.
Tomheten, rastlösheten, ingen gräns.
Panikångest.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0