olyckligt trasigt as
Theres not much left to love
too tired today to hate
I feel the empty
I feel the minute of decay
I'm on my way down now
I'd like to take you with me
I'm on my way down now
Idag är jag gul,
lite rosa också.
Inga ord, helt tom.
Jag saknar dig.
Vet du det?
Vet du hur mycket jag saknar dig.
Jag önskar vi aldrig börjat prata,
för jag saknar dig.
Saknar att prata med dig på msn,
alla nätter då du fick mig att sitta uppe,
just för att du var du.
Hur trött jag än var, så satt jag vaken för att du ville.
Ibland gick jag igenom alla sms du skickat.
Jag tänker på dina varma armar runt mig.
Jag raderade alla sms:en.
Jag gick bara ner mig totalt när jag insåg hur mycket jag behövde dig.
Jag hoppas du saknar mig,
och kommer tillbaks.
Och tycker om mig,
trots att jag är en helt annan människa nu.
Känns som jag inte är jag.
Men hur ska jag vara jag när vi inte är vi?
Jag var ju jag.. med oss?
Vi finns ju, men aldrig tillsammans.
Vi är ju ett vi.
Älskade. Vi är ju älskande.
Kära?
Jag är det.
Jag är så kär att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen.
Och jag hatar det, förstår du?
HATAR DET.
HATAR DIG, HATAR DIG!
Saknar dig.
Jag är så liten utan dig.
Så jävla liten, så osynlig.
"Vill du ha mig vid din sida får du bevisa det nu
för den tår som visar sig nu, är inte jag, det är du."
Jag är kär i dig,
och det gör så ont.
Ska det inte vara fint att dela livet ihop?
För magen knyts ihop och det hugger till.
Jag saknar att kunna vakna upp och veta att du finns,
vid min sida konstant.
Att du aldrig skulle svika mig eller vara nonchalant.
Men tårar föds och jag gråter ensam,
vill inte att du ska få veta det för det är dig jag älskar.
Det är tårar som rinner inte för mig utan för dig.
Kärlekens grindar har nu stängt sig,
så jag ska ta farväl av dig när du kommer tillbaks,
jag orkar inte det här, för jag vill inte vara kvar.
Och allt som var så lyckligt nu är bara hemskt,
bästa vänner, och det är mycket som hänt.
Som förändrat den jag är sen vi sist talades vid.
Du är den största anledningen till att jag hållt mig vid liv.
Så när jag slutar andas kom ihåg mig då,
kom ihåg oss två. Som en saga utan lyckligt slut.
Den här kärleken brann för att brinna ut.
too tired today to hate
I feel the empty
I feel the minute of decay
I'm on my way down now
I'd like to take you with me
I'm on my way down now
Idag är jag gul,
lite rosa också.
Inga ord, helt tom.
Jag saknar dig.
Vet du det?
Vet du hur mycket jag saknar dig.
Jag önskar vi aldrig börjat prata,
för jag saknar dig.
Saknar att prata med dig på msn,
alla nätter då du fick mig att sitta uppe,
just för att du var du.
Hur trött jag än var, så satt jag vaken för att du ville.
Ibland gick jag igenom alla sms du skickat.
Jag tänker på dina varma armar runt mig.
Jag raderade alla sms:en.
Jag gick bara ner mig totalt när jag insåg hur mycket jag behövde dig.
Jag hoppas du saknar mig,
och kommer tillbaks.
Och tycker om mig,
trots att jag är en helt annan människa nu.
Känns som jag inte är jag.
Men hur ska jag vara jag när vi inte är vi?
Jag var ju jag.. med oss?
Vi finns ju, men aldrig tillsammans.
Vi är ju ett vi.
Älskade. Vi är ju älskande.
Kära?
Jag är det.
Jag är så kär att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen.
Och jag hatar det, förstår du?
HATAR DET.
HATAR DIG, HATAR DIG!
Saknar dig.
Jag är så liten utan dig.
Så jävla liten, så osynlig.
"Vill du ha mig vid din sida får du bevisa det nu
för den tår som visar sig nu, är inte jag, det är du."
Jag är kär i dig,
och det gör så ont.
Ska det inte vara fint att dela livet ihop?
För magen knyts ihop och det hugger till.
Jag saknar att kunna vakna upp och veta att du finns,
vid min sida konstant.
Att du aldrig skulle svika mig eller vara nonchalant.
Men tårar föds och jag gråter ensam,
vill inte att du ska få veta det för det är dig jag älskar.
Det är tårar som rinner inte för mig utan för dig.
Kärlekens grindar har nu stängt sig,
så jag ska ta farväl av dig när du kommer tillbaks,
jag orkar inte det här, för jag vill inte vara kvar.
Och allt som var så lyckligt nu är bara hemskt,
bästa vänner, och det är mycket som hänt.
Som förändrat den jag är sen vi sist talades vid.
Du är den största anledningen till att jag hållt mig vid liv.
Så när jag slutar andas kom ihåg mig då,
kom ihåg oss två. Som en saga utan lyckligt slut.
Den här kärleken brann för att brinna ut.
Kommentarer
Trackback
