Samma sommar som fyllt mig med tomhet.

Magen knyter sig,
det hugger och hugger och hugger.
Fan, jag behöver ju dig.
Jag hälsade, du hälsade tillbaks.
Jag skrev inget mer,
ville inte, vågade inte... kunde inte.
Två dagar utan medicin och mår redan dåligt.
Skulle ju inte bli såhär.
Måste äta den igen,
måste åka och hämta den.
Men jag orkar inte,
jag orkar inte må bra.
Har inte orken att må bra alls,
inte heller till att må dåligt.
Orkar inte det här.
Orkar inte det här.

Orkar det inte längre.
Kaos i skallen.
Kaos.

Du gjorde maj så förbannat bra,
du lyste upp den.
Och jag minns vartenda ord.
Varenda grej.

Minns ALLT jag inte vill minnas.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0