I was only passing by

Ibland blir det bara för mycket för mig.
Saknar dig. Mycket egentligen.
Patetiskt, jag vet.
Men jag orkar inte bry mig mer,
allt är bara fel.
Är så tom.



det är över, på riktigt

helt över
slut
orkar inte det här egentligen.

Skrattar åt saken.
Gråter på natten.
Ångestattacker.

JAG DÖR JU HÄR, LÄMNA MIG INTE.

Känns som jag kommer dö,
mår så dåligt nu.
Blir galen,
gråter snart.
Klumpen i halsen gör ont.
Måste härifrån,
nu.
DU ÄR BORTA NU,
DU LÄMNA MIG HÄR.
Och jag går sönder.

Hoppas du mår bra.
Säkert en tonårskärlek,
men snälla,
låt mig inte va ensam här.
Tyck inte om nån annan.
Tyck om mig!
TYCK OM MIG!

Vad har jag gjort?
Vad har jag gjort fel?
Snälla, kom tillbaks.
Fan.
Rickard,
jag tycker ju om dig.

jävla
mycket.

Spricker nu, går i bitar.
Nog bäst såhär ändå.

Vi hörs väl på andra sidan eller något sådant.

jag stannar här i mitt mörker,
stannar här.
bara stannar här.
tills jag kan andas igen.
snälla, gå inte.
Men du har redan gått.
Så jag sitter här.
Och gråter ensam.
Och nu går jag härifrån,
och jag känner hur jag krossas lite mer.
Lite mer för varje sekund, minut, timme.
Hejdå.

trasig, så trasig

Bara trasig just nu.
Varför vill du inte ha mig kvar?
Varför lämnar du mig här?
Ensam och fruktansvärt tomt,
det gör ont, jätteont.

Ut i kylan,
vandrade dit jag alltid har en plats,
satt på tåget och stirrade ut i mörkret.
Musiken lugnade mina öron,
tårarna hade tagit slut.
Smärtan var allt som fanns kvar.
Musiken som sjöng sin ångest.
Ilskan som bubblade inom mig.
Jag hör inte hemma här.


Jag behöver honom,
han, R.
Men jag vill bort från denna kassa verklighet.
Men jag vill inte bort från dig,
även om du lämnar mig här.

Sömnen vägrade återfinna sig i min trötta kropp.
Huvudet var så tomt,
hela jag är så tom.

Jag behöver dig.

Den här känslan som jag har är inte mig, den blev kvar, är den din?

Dessa känslor vill inte dö helt, och det gör så ont.
De vill inte heller leva helt.
Du sänker mig, drar ner mig, ett ankare runt mina fötter och du bara drar ner.
Fast jag vet att det inte är du som gör det,
vet att det är jag som känner så.
Du vet inte om det,
för dig döljer jag alla tårar jag gråtit,
all ångest jag legat och vridit mig i...
av anledningen att du inte vill ha mig tillbaks.
När vi pratar ibland så drar du upp mig så jävla mycket.
Så förbannat jävla mycket.
Jag hatar dig.
Jag är kär dig.
Jag behöver dig.

"Tell me that you need me 'cause I love you so much.
Tell me that you love me 'cause I need you so much.
Tell me that you need me 'cause I love you so much.
Say you'll never leave me 'cause I need you so much.

Don't go, I can't do this on my own.
Don't go, I can't do this on my own.
Save me from the ones that haunt me in the night.
I can't live with myself, so stay with me tonight.
Don't go, I can't do this on my own.
Don't go."

Snälla du, snälla, snälla, snälla.
Lämnamigintehär.
LÄMNA MIG INTE. STANNA.
Försvinn inte ifrån mig.
Stanna om så bara en bekant.
Någon du pratar med i brist på annat.
Men gå inte.
Försvinn inte.
Jag går under då.


But still I'll be alright

Det gör ont att existera.
Vill inte mer.
Orkar det inte.

Säg vad som är fel,
för det här funkar inte,
jag förstår inte.
Varför är allt så fel,
varför kan jag inte förstå vad som är fel.
Jag vill inte.


jag är så trött


Tyst.

Jag ligger här,
tänker knappt på dig längre.
Tankarna om dig kommer alltmer sällan,
kanske är bäst så?
Jag älskar känslan du ger mig,
älskar att vara kär.
Men vi pratar inte längre,
och jag orkar inte det här.
Ger upp.

Ska nog sluta prata med dig helt.
Sluta säga hej.
Sluta undra hur du mår.
Sluta svara på det du skriver.
Sluta ha dig i huvudet.

Vi har pratat i åtta månader,
snart.
Känns knasigt.
Du är något av det bästa som hänt i år.
Du är det bästa som hände innan sommaren, den där natten.
Alla sms, alla ord, alla varma ord...
alla varma ord.
Vill knappt andas när jag tänker på dem.
Det gör för ont.
Och jag med min otroliga känslighet och trasighet är alldeles för ostabil för det.

Det gör fucking ont,
du var allt för oss två.
Jag har ingen betydelse i detta,
men du var FUCKING ALLT!
Jag hatar det här.

la haine de soi

värdelöst

I swear to you, I’ll never love again.

Vi pratar inget längre,
tror känslorna kommer dö.
Tror dem redan är döda för dig.

Jag blundar hårt,
försöker att inte tänka på dig.
Du får glömma bort mig,
så får du stanna i mitt förflutna.
Så jag ska be dig låta mig va,
be dig lämna mig helt.
Så jag kan få chansen att glömma dig.
För jag vet, att bara du säger ett ord till mig...
får mig att falla för dig igen, igen, igen.

Och jag hatar det.
Och jag behöver dig.
Och jag vet inte.
Och jag står inte ut.
Och jag går sönder.
Fan.

är jaglös

Natt, inte trött.
Inte ätit medicin som jag ska.
Inte ätit den alls.
Sämst jag är.
Ska äta den nu,
sköta den.
Blir åt helvete annars,
fast jag tror jag är frisk.
Dumma mig som tror att man kan bli frisk.
Dumma hjärna.

Jag tror inte jag är kär längre,
eller lite kanske.
Orkar inte skriva mer.

RSS 2.0