Bluehhsh?!
Fuck this. Egentligen.
Trött.
Världen.
Krossad.
Kär.
As.
Dom sakerna beskriver mig just nu.
RRRRRRRRRRRRRR.
Käääääär.
För en minut sen var du min.
Vet inte om nån ens läser det här.
Men det är inte meningen heller.
Vill avreagera mig någonstans.
Och det fick bli här.
Så less på allt, så jävla trött på allt.
Vill bara försvinna bort ett tag.
Allt är så jävla värdelöst.
Orkar verkligen inte med det här.
Menmen, får väl göra vad jag kan.
Och det blir bra nu. Men det kommer ändå gå åt helvete sen.
Hatar folk som säger: Men tänker man så blir det ju inte bra.
Men och?! Jag vet att det går åt helvete, så varför försöka förvänta mig något annat?
Fattar inte.
Jag är arg på världen.
Och jag har rätten till det.
Och jag saknar.. någon att verkligen bara prata med.
Någon att umgås med. Saknar en person.
Så förvirrad.
krossad
Väntar på imorgon, imorgon får jag svar.
Jag skakar, jag vet inte vad jag gjort.
Jag vill inte må såhär mer.
Vill verkligen inte.
Så ont,
aj.
Vet inte ens vart det gör ont.
Helt jävla krossad,
gick ut från mötet idag, tom och arg.
Ville verkligen inte det här.
Vill inte ha det såhär.
Jag är frustrerad.
Jag hatar samhället, systemet, ja allt.
Försökt anpassa mig, försökt passa in.
Orkar inte försöka mer, så trött på allt.
Orkar verkligen inte, orkar inte ens förklara.
Jag är trött på avslag efter avslag.
Vill bara att nån slår mig en signal, men samtidigt vill jag inte ha kontakt med någon.
Alla har tagit sånt avstånd från mig.
Vet att alla kommer ta avstånd nu med, men jag orkar inte bry mig.
Jag förstår inte världen, förstår ingenting.
Begär inte det av mig. Begär inte att jag förstår allt.
För jag kommer aldrig göra det.
Och just nu förstår jag inte vad jag har gjort.
Äckelvärld.
Orkar inte försöka förstå mer.
Andas, andas, andas. Ut, måste ut.
Godnatt.
En dag.
där ljuset är långt bort och andetagen blir tunga.
Måste fixa mig, möte snart.
Orkar inte, inte egentligen.
Vill bara sova bort resten av livet.
Åh, saknar en personer. Men måste ta mig ur det här själv.
En dag mår jag bra. En dag är allt okej.
Wiihoo.
Hacka mig i bitar.
Saknad.
Men jag kommer inte att vara hemma igen.
Kanske en dag kommer du att se upp,
Och knappt medveten kommer du säga till någon:
" Är det inte något som saknas ? "
Du kommer inte att gråta för min frånvaro , jag vet -
Du glömde mig för länge sedan.
Är jag det oviktiga ?
Är jag så obetydlig ?
Är inte något som saknas?
Är det inte någon som saknade mig?
Även om jag är offer,
Du kommer inte att prova för mig , inte nu.
Även om jag skulle dö för att veta att du älskar mig,
Jag är alldeles ensam.
Är det inte någon som saknade mig?
Jag har bara slutat.
Vi brukar snacka ibland, men får aldrig något sagt.
Orden kommer fram men det blir inget alls.
Försökt att förklara hur mycket jag behöver dig.
Finns inget att försvara, jag har klantat mig.
Älskar du mig än? Så som jag älskar dig nu.
Hur kunde du släppa taget om mig tillslut.
Saknaden växer inom mig och ångesten blir värre.
Kräks ut mina inälvor, jag har mått bättre.
Så nu står jag här ensam igen, och det gör ont,
Värker i hela kroppen, kan inte kämpa emot.
Behöver dig mer än något annat,
Kan inte förklara, du tillhör någon annan.
Jag har slutat tro på att det blir bättre,
Jag har stått här och väntat, och blivit sämre.
Jag var ingen hjälte, ingen att tro på,
Ingen att förstå, ingen att lita på.
Jag har väntat på regn i flera år,
Väntat på någon form utav förändring,
Väntat på att sorgen sköljs av mig,
jag har slutat tro på att det blir bättre.
Så det bästa jag kan göra för dig,
och mänskligheten.
Smärtar mig, men jag måste,
lämna den.
Men när smärtan ännu en gång vägrar avta,
funderar jag på att stanna kvar,
måste komma en dag snart...
Då jag faktiskt mår bra.
