Åh min kära, du skänker mening åt mitt liv.

"Idag så möter jag en helt ny värld som när ett timglas vänds.
Börjar allt ifrån början.
Någonting har hänt.
I samma stund som du kom nära mig, skedde förändringen.
Och vi känner nog båda, någonting har hänt."


Jag tror jag låtit mig själv falla ner.
Jag tror jag älskar.
Jag tror jag är kär.
Jag tror jag borde sluta tro.

When the world digs its grave it will be alright

Point break, hope lost
I don't know what I've done to deserve this, I'm nerveless
And all I've ever wanted, is just to understand, why this disease
infects me and why I can't live the life you all have

Pick me up, pick me up
It's no suprise this has come back to haunt me
So hold me up while its pulling me down
but with my eyes shut, it opens my world
There's much more life to live, and much more love to give,
its the beating in my chest that keeps my head from giving up,
cause what I've started, I have to see

Point break, hope lost, all immunity is gone and unworthy, it hurts me
And if I didn't feel so insecure I might scream out for help


Please tell me everything will go away with this pill that I take whole,
to fill this hole
I wish it was that simple but I guess I can do as I've been told and
dig this hole


Räddning

Tror jag hittade min räddning.
Hon.
Hon som är fin.
Tror hon kommer rädda mig.
Hon försöker, hon vill, hon orkar.

Hoppas inte, men tror.
Hon kommer måla världen vacker.
Hon lyssnar, hon talar, hon vet hur det är.
Hon är det närmsta till himlen jag någonsin kommer komma.

Om dig som jag innerst saknar.

Jag blundar, det blir bättre tillslut.
Det måste bli bättre.

Jag saknar dig, för mycket.
Kom tillbaks, bara kom hem igen.

Tänk om det dödar mig?

När smärtan väl är över glömmer jag hur ont det gjorde,
och gör samma misstag igen.

Se mig, men blunda för det faktum att jag är sönder.

Jag vill bara glömma dig, komma över dig och jag vill tro att det blir så.
Men jag har inte kraft till det än.
Du är gömd i min ångest.

Smärtan lämnar tydliga spår, vad vill den bevisa?
Svaghet?
Lögnare, lögnare, lögnare.

Jag kommer inte göra ett ljud så du inte vaknar,
vakna inte, vakna inte, vakna inte.
För det är här det tar slut.

Blunda när du gråter.

Om jag inte orkar kämpa mer, räddar du mig då?

Emotionellt självmord om och om igen.

Du kan svälja din stolthet- men kom inte tillbaks,
Även om jag skulle vilja så har jag inga krafter kvar,
För hur ska jag orka med mig själv när inte du gjorde det?
Och hur ska jag tro att det finns en utväg ur detta?..
-när du inte gjorde det?

Någonting säger mig att gatan inte var gjord att gå på,
lika lite som öronen var till för att höra sanningar.
Och ärligt talat, jag har vart vaken i fyra dygn,
försökt förstå vad som hänt- Men fattar ändå ingenting?

Är jag bara korkad eller hände ingenting?
Och jag vill tro på ett liv utan dig...
men just nu, är det inte värt det.

Jag har frågat mig själv när skratten förvandlades till tårar.

Du gick ut ur mitt liv, självmant.
Och nu är jag menad att överleva?

"Vad jag bryr mig om nu är att se som i slowmotion när du går sönder inuti,
så som jag gjorde nyss."


Jag tror jag är lite udda.
Gör mig till en verklighet.
Förstå, förstå, förstå.

Lämna mig ifred.
Vet inte vad jag ska ta mig till.
Klumpen i halsen försvinner inte.

Så sänk mig ner i jorden,
och begrav mig nu.
Levande. Tro mig, jag förtjänar det.

I guess this is growing up.

Laga mig.
Nu.


Tårar kan jag vara utan.

Idag vet jag ingenting.
Tiden är borta.
Lämna mig här.
Begrav mig nu.
Tror inte jag var gjord för verklighetens grepp.
Men för din skull, väljer jag livet.

Jag tror det är sant, det dom säger.
Att du måste förlora det du har,
för att veta vad du hade.
Och uppskatta det.
Och nu är du viktigare för mig,
nu när du är borta.
Och jag kan bara önska
att du förlåter mig för min ovisshet,
om att livet är för kort.
Och att du förlåter mig
för då jag inte fanns till hands.
Och jag har förlorat dig.

RSS 2.0