du har hållit mig i handen hela vägen ner
Trött på allt.
Framföralltpåminajävlatankaromdig.
Du är för mycket.
Vad har jag gjort?
Vill bara gråta.
Now I can see your pain I'm sorry (goodbye)
Jag saknar dig.
"It was my heart, it was my life, it was my start, it was your knife.
This strife it dies, this life and these lies.
These lungs have sung this song for too long, and its true I hurt to remember I loved you"
Ger upp det här snart.
"Jag vill hellre att vi faller ihop än att vi trillar isär"
Står inte ut.
Nu sitter jag här, det är morgon och jag sover inte.
Jag kan inte sova nu,
inte dessa dagar.
Det är kaos i huvudet,
kaotiskt och stressande känsla i bröstet som trycker på.
Har så svårt för att skratta nu.
Skratta och le blir bara svårare och svårare.
Det rasar samman, helt.
fix you
'Cause I know I won't wake up next to you
Another life goes by without dreaming
And I can't help but think that mine will too
I'm standing before you with this label on my head
I'm pleading before you for you to understand
Baby it's you
When I look up in the sky I see you
Then I turn and close my eyes
It's you
When I'm sitting all alone in my room
Everything reminds me of you"
Jag orkar inte andas just nu,
existerar någon annan dag.
I'm better off on my own
Skakar,
tänkte.
Tänk om du klarar dig bättre utan mig?
Om ditt liv skulle vara så mycket bättre utan mig.
Orkar inte.
Dö hjärna, DÖÖÖÖÖÖÖÖ.
Hatar dig, äckliga hjärna.
Gråter.
Kom ihåg mig då, kom ihåg mig då
Dags att ge upp kanske?
Blir för tungt för att bära det här jävla livet.
Det blir bara åt helvete hur jag än gör.
Jag tänker alldeles för mycket på R.
Vet inte om han gillar mig längre,
är nog för jobbig.
Vet inte om jag ska vara kall eller om jag ska gråta.
Vill gråta.
Vågar inte gråta.
Jag är inte hemma,
någonstans.
Vill gråta ut det här livet genom min ögon.
You're voice is all I hear somehow.
varför jag väntar.
Jag vill inte vara den som säger hejdå,
vill inte ta farväl.
Men jag måste,
jag verkligen måste.
"Jag önskar jag kunde säga att de är en fas vi går igenom
En storm vi måste orka rida ut
Och jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans
Att allting kommer ordna sig till slut
Men hur säger man till nån att här tar vägen slut
Och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut"
Önskar att allting kunde gå över nu.
Jag behöver dig.
Så mycket.
Grät lite,
tårar rann,
jag försökte att sluta.
Det gick inte,
nu är jag trött på mig själv.
Att tänka är att fyllas med sorg
to be the most important thing in your life
what should I do, how should I be, to be near you?
what's wrong why can't you tell me?
how to get to your heart.
you're my sun when the rain is falling
you're the moon when the night comes
you're the air that I am breathing
you're the one that makes me believe in destiny
make up your mind, come to a decision
do you want me or not?
cause if you don't I try to go on with my life
but no one compares to you
you're beautiful, I'm the opposite
no doubt, true love comes from the heart
you like those other guys who's running after you
the question is, do they love you for real?
can you tell me what i should do
everything I do, I do anything for you"
Har tyckt om den här låten så länge nu.
Och nu handlar den om dig.
Dig, dig, dig.
Min käraste.
Mitt R.
Så snälla säg,
vad ska jag göra?
Vill du ha mig eller inte?
För om du inte vill det, låt mig gå vidare.
Låt mig försöka gå vidare.
Who I'm to say that you love me?
'Til I was seconds away from losing everything
There's nothing worse than feeling alone
And my world was falling
With no one to catch me
It all seems to trivial
I guess I'm not as strong
Not even close"
Kom tillbaks,
när du kan.
Och allt jag kan göra nu,
är att andas,
försöka andas.
Och vänta.
I'm on my own, never been more afraid to leave.
"You are the face, of all my fears,
haunting me.
I never seem to erase you,
from my memory.
You are the ghosts.
You are the ghosts.
Withdraw from me your torture,
and in return receive.
An everlasting target,
of hurtful pain to weave.
That you've caused me.
That you've caused me.
If only I could take back everything,
That I've done,
I would be redeemed.
from all the pain..
That I have caused,
You."
All smärta jag nu besitter,
är det svåraste av allt.
För den kommer från dig,
tårarna som rinner är från dig.
Men jag står ut,
bara du vill ha mig kvar.
För jag behöver dig,
förstår du?
Behöver dig.
Aldrig hel
I'm a gallery of broken hearts
I'm beyond repair, let me be
And give me back my broken parts
Just give me back my pieces
Just give them back to me please
Just give me back my pieces
And let me hold my broken parts"
Saknar dig,
mår inte bra.
Mår jättebra.
Förnekar allt.
Jag behöver dig, min kära.
Min kära R.
Du är fucking överallt i min skalle.
Jag behöver dig.
I am trying not to think about all the things you did before.
Dig som jag behöver,
jag tänker på dig, men mer på henne.
Hon som jag blev glad av,
som fick mig att orka skiten jag fått.
Som numera inte pratar med mig,
som har någon annan,
någon annan att göra glad.
Och jag saknar henne,
så jävla mycket.
Försöker, försöker, försöker att inte tänka på henne.
Orkar inte det just nu.
Men jag påminns av det idag.
Hon gick ut ur mitt liv,
självmant.
Jag ville be henne stanna,
jag bad henne stanna.
Vi slutade sakta höras av,
och ska jag va helt uppriktig så blev jag lite glad,
över att vi en dag slutade prata.
För jag orkade inte vänta på henne.
I've got to wake up to face another day tomorrow morning
Jag vet inte vad jag ska säga.
Är så jävla förvirrad.
Rädd och orolig,
otrygg.
"Tell me that you need me 'cause I love you so much.
Tell me that you love me 'cause I need you so much.
Tell me that you need me 'cause I love you so much.
Say you'll never leave me 'cause I need you so much.
Don't go, I can't do this on my own.
Don't go, I can't do this on my own.
Save me from the ones that haunt me in the night.
I can't live with myself, so stay with me tonight.
Don't go, I can't do this on my own.
Don't go."
Jag hatar dig, hatar dig,
för att jag behöver dig.
Så saknar jag dig
och parkerna brinner som eld
Och himlen över Västerbron
är gaslågeblå nu ikväll
Jag ser ut över stan
du är där nånstans
Ensam eller kanske i en annan mans famn
Ett hår som kastar till
i vimlet utanför en affär
Jag har sett det några gånger nu
men du är inte där
En doft går genom rummen
en röst i en biosalong
Ett brev som aldrig kommer
En radio, en sång
Jag längtar inte längre efter att ha dej här
men jag saknar dej
Som om min själ har gått ifrån mej
för att vara hos dej
så saknar jag dej
Jag önskar att jag aldrig
hade träffat dej där
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är
men jag saknar dej
Nu lyfter man båtarna ur kanalen
Snart fryser fjärden här till is
Snart sjunker dom här tornen
och taken ner i ett råkallt dis
Folk därute bryter upp och flyttar in
från småstäder, skogar
från tristessens vinande vind
Vi tar oss fram så gott vi kan
mellan dröm och verklighet
Vi blir vad vi väljer
Vi blir vår ensamhet
Jag längtar inte längre efter att ha dej här
men jag saknar dej
Som om min själ har gått ifrån mej
för att vara hos dej
så saknar jag dej
Jag önskar att jag aldrig
hade träffat dej där
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är
men jag saknar dej
Den här kärleken hänger kvar
som en hemlös hänger kvar i en bar
Stolarna på bordet, alla har gått
Han sitter kvar där han sitter
som om han inget förstått
Som om min själ har gått ifrån mej
för att vara hos dej
så saknar jag dej
Vid ett middagsbord bland folk
i en tunnelbanevagn
då saknar jag dej
Som vintern saknar våren
som den kloke saknar dåren
som en salva över såren
som herden saknar fåren
saknar jag dej
När jag känner doften av äpplena
på Södermalmstorg
När jag tyngs ner av en börda
pressas av en sorg
som viskar i mitt öra
att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek
inte räcker till
Att jag är död för livet
att det är över och förbi
När jag inte hittar nånting
som jag finner nån glädje i
då saknar jag dej "
All that i know is I'm breathing now
Now I know I can't love anyone but you.
You make me think that maybe I won't die alone.
Maybe I won't die alone."
Alla dessa tårar leder mig till dig.
Allt som snurrar i mitt huvud,
leder till dig.
Och alla låtar jag älskat,
handlar nu om dig.
Fick jag välja någon,
att ha här förevigt.
Så skulle jag ta dig.
Välja dig.
Och om vi lever i hundra år,
så vill jag leva hundra år minus ett.
Så jag slipper leva utan dig.
Helst skulle jag nog vilja ta tillbaks allt,
alla ord,
att vi lärde känna varandra.
Vill tillbaks till 26 April,
vill dit igen och avbryta allt.
Ångra, ångra, ångra.
KLICK, KLICK, KLICK.
Tom.
Behöver ju dig?
Ge mig 26 april igen,
och jag ställer allt till rätta.
Fattar inte, hur du kan betyda så mycket.
Efter en så kort tid och pang,
du var allt.
Du är allt.
Och jag, jag vill bara gråta.
Dels för att jag saknar dig,
och dels för att jag hatar mig.
Tårarna som rinner nu,
dom är inte jag.
Dom är du, du är inom mig.
Och jag gråter ut dig,
försöker.
Undrar hur du skulle reagera,
om du såg allt det här.
Om du fick veta hur jag kände kring dig,
det gör ont.
Skulle du förstå det?
Skulle du kunna ta det?
När jag inte kan?
Men det kommer nog ordna sig,
jag andas än.
Jag bär tyngden utav rymden
Och där var du borta igen.
"Jag har famlat i mörker, men i dig såg jag ljuset.
Och för dig har jag låtsas, och dolt mina tårar.
Med dig blir jag mindre, som gubben i lådan.
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid.
Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig."
Jaha,
då sitter JAG här igen.
Utan DIG.
Igen,
ifuckingen.
Menmen.
Saknar dig redan.
Är under ytan tills kroppen är blå.
det gjorde dom tidigare.
Du hörde av dig nu,
vi pratade lite.
Undrar om du försvinner igen,
kan inte hantera det här.
Alls.
Skulle sagt att det inte funkade,
men dum nog som jag är...
så faller jag om igen med bara ett varmt ord från dig.
Det går runt, runt, runt i skallen.
Känns som den här natten kommer bli lång,
och sömnlös.
Och nu gör det bara ont och känns tomt.
Jag hatar att jag får näsblod när jag är ledsen.
Känslomässigt trasig.
Så beskrivs jag nu, och jag är så ledsen.
Så ledsen, att jag inte ens kan gråta.
Borde lägga mig ner, men vågar inte.
Det gör för ont.
det brinner i min skalle
ännu en sömnlös frustrerande natt.
Jag orkar inte det här.
Hjärtat sitter i halsen,
och jag orkar inte.
Jag ligger sömnlös hela nätterna och drömmer om dagen,
för jag kan inte göra något annat.
Och jag är så frustrerad över att när jag äntligen fått det att funka,
när jag äntligen fått nåt att luta mig mot.
Så dras det bort, tas bort, som om jag inte hade betydelse.
Varför kan jag inte för en jävla fucking gång få leva lite,
slappna av och känna att jag kan stå ut?
Varför får inte jag ha ro i kroppen, när dom kan se till att jag får det?
Varför är det så omöjligt att ge mig hjälp?
Varför gråter jag hela nätterna för att jag inte kan,
kan inte det alla andra kan.
Kan inte det dom flesta kan,
jag är helt oförmögen till att leva.
Egentligen.
Och jag vet inte varför jag sitter och intalar mig att jag klarar det här,
när det är uppenbart att jag inte gör det.
Trött på det här nu.
det är tårar
en månad,
en jävla månad,
en fucking jävla månad,
en fucking jävla lång månad.
För en månad sen var jag jävligt glad,
glad för att vi pratade igen.
Jag har fällt tårar och skrattat,
jag har vart ledsen och glad.
Jag saknar dig hur jag än gör just nu.
Men, du kommer nog tillbaks snart.
Jag mår inte så bra.
Men just nu så...
känner jag ingenting alls.
Och, jag vill inte ha dig kvar sen.
And you'll be alone now, I hope this is all that you wanted.
Du gav mig all anledning att ignorera de lögner du gav mig då
Och jag är så ledsen min kära, jag måste fly innan du kväver mig
Så jag väntade tålmodigt så länge jag kunde
Imorgon, en månad.
Jag ger upp dig helt då.
Så jävla mycket, du är ständigt i mitt huvud,
min jävla äckliga hjärna,
som bara snurrar runt runt runt.
Jag hade en fiskehatt en gång,
som min bror gjort,
när jag var i en affär och provade andra hattar så glömde jag min hatt där.
Jag gråter ibland när jag tänker på den hatten,
för den hatten betydde så mycket,
och jag glömde den.
Och om jag betyder så mycket,
varför glömmer du mig?
Gråter du när du kommer att tänka på mig?
Jag gråter ibland när jag tänker på dig.
Jag hoppas du kommer tillbaka snart,
min käraste.
Total apati
vad har jag att leva för egentligen?
Det är bara fel på mig,
jag är en avvikelse.
Jag vill inte vara det längre,
jag vill inte vara sedd som mina diagnoser.
Det gör ont,
så jävla
fucking
äckligt ont.
Förstår du?
Förstår du vad jag menar?
Förstår du nu vad jag menar?
Jag hatar det här livet.
Dont take my world away from me
why do you raise my hopes?
no matter what happens,
I can't let you go.
Snart en månad, jag saknar dig.
Ditt jävla as, jag hatar dig.
Jag behöver dig.
Tårar.
Du får min värld att snurra,
så ta inte iväg min värld nu.
Stanna kvar.
Varvar ner
och lyssnar bara på musik som sänker mig.
Jag tror jag behöver dig,
om jag ska va ärlig.
Men jag orkar inte,
behöva dig,
tänka på dig,
sakna dig.
Det gör ont,
inte hela tiden.
Men det gör ont.
Och det värsta är nog att jag inte klarar av det här,
måste sluta prata med dig helt.
Och aldrig mer behöva mig,
det blir nog bäst så.
Hatar det här. Hatar det här.
Så jävla mycket.
Och jag är så rädd,
för att du ska lämna mig,
innan jag är redo att lämna dig.
Så jävla rädd.
Hör du mig nu
Kan du höra mig nu?
När jag ligger här och skriker?
En tårdrypande ångest som vrider en hammare i magen på mig.
Jag hatar allt.
Livet.
Existensen.
ALLT.
Fel
Får inte gråta nu.
Någonting stämmer inte,
och det gör ont inom mig.
Sova med spöken.
Vet inte,
slår hjärtat än?
Panik trängs av ångesten.
Gråter du lika mycket som jag?
Måste gå,
måste gå nu.
Ut i mörkret.
Är jag rädd?
Eller är jag bara feg och osäker?
Möt rädlsan.
Enda sättet att besegra den.
Möt det du fruktar.
Nu.
"det känns som igår
du låg på asfalten och grät med dina färska sår
för varje tår du fällde, så dog nånting
inom mig och säkerligen i alla omkring
men vad gjorde jag? stod som förstelnad
och bara såg på när du slogs för din överlevnad"
Schack matt.
Ingen ro, rastlös, rastlös, rastlös.
Ingen bryr sig om mig,
varför skulle någon?
Hatar den här känslan,
hatar den, hatar den, hatar den.
Vilken känsla?
Tårar rinner här inne,
dom rinner, rinner och rinner.
Kan inte se dom.
Men dom tömmer mig.
Tom.
Trappa upp,
sen gå ner.
Alla kommer lämna mig i slutet,
måste bespara mig det.
Orkar inte det,
vill inte det,
klarar inte det.
Måste stänga av mig själv nu.
Låta allt försvinna,
komma tillbaks igen.
Ensam,
och försöka göra mig hel igen.
Världen snurrar,
ingenting under mig.
Svävar.
Tankar snurrar, tusen tankar.
Tusentals tankar, men alla slutar likadant.
Kan inte det här nu.
Måste lägga mig ner.
Existerar sen.