Den här platsen är nån annans.

Någonting säger mig att gatan inte var gjord att gå på,
lika lite som öronen var till för att höra sanningar.

Jag har dansat sista dansen.

Har du kärleken kvar än?

Låt oss springa för livet min vän,
låt oss springa bort till oändligheten.
Men låt oss aldrig komma tillbaks,
för här dör vi ut.
Här blir vi krossade och här är vi otillräckliga,
men tillsammans ska vi springa,
tills världen tar slut.

Men tänk om vi ramlar,
och inte tar oss upp igen?
Då kanske det är bäst att stanna kvar.

Eller...
Det enda jag ville var att känna mig älskad.
Förlåt mig.

Things will never be the same.

Undvik att andas,
dunka huvudet i väggen.

Mest för att det är enkelt att låsa in sig själv och leva på att andra ska ta hand om en.
Sen blev det en såndär obehaglig tystnad.
Fast om vi blundar så är allt okej igen,
håller du med?
Psyket är inget val, inte heller är döden.
Jag väljer nog livet iallafall.
Men inte när jag fallit,
för då stannar jag helst nere.


Håll mig inte vid liv.

Vi med tystna läppar och brutna själar som aldrig riktigt läker,
Håll ut räddningen kommer tillslut,
Om jag så ska slå mig igenom väggen av kyla som byggs upp av smärtan och ihåliga kärleksförklaringar,
Det är inte vackert att leva i smärta,
det finns ingen skönhet i blödande armar och trasighet,
för trasigheten slukar oss som aldrig tar oss upp till ytan.
Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde ont,
för det gör ont, fruktansvärt ont.


Hacka mig i småbitar.

Du och jag spricker och våra tungor blöder lögner.
Välkommen till vår steriliserade sanning.
Jag vill inte längre existera i vår komplexa verklighet.
Schack matt.
Sov så gott.
Föddes du i askan av ett nedbrunnet hav?
Levde du på andetag som inte gick att ta?

Jag gick itu, och du lät mig.


Tills nån skulle reagera.

Ut ur hemmet, ska vi vandra?
Hand i hand, du och jag?
Ska vi låtsas att det regnar och blunda för falskheten?
Älskar du mig nu?
Vill du ha mig nu?
Till sanningen är en lång väg av lögn.
Jag ljuger tills du accepterar sanningen,
jag kommer aldrig bli som dig.

Det regnar igen.

Och sen föll jag ner,
djupa svackor.
Godnatt, goddag.
Sömnlöshet sliter ut ögonen på mig.

RSS 2.0