ensam blir ensam.

Ungdomen, kärleken plus det dära som man kallar för passionen.
Ensamma, trånanade och så denna dragning till varann.
purrunga urdumma, inget visste man om krassa verkligheten
ensamma, trånande och så denna dragning till varann
och så händer detta som så ofta händer här i göteborg och ut i andra länder,
blott för detta faktum att du var en kvinna och så det att jag var man

unga kroppar mötas, hetsigt blod som rinner, varje ledig stund så ofta som man hinner
blott för detta faktum att du var en kvinna och så det att jag var man
torsdagar, blandala(?) , våran egen tradition vi aldrig missa, vinflaskan, värmeljus, i din lilla etta älska vi
samtalen, lufterna, vi ska aldrig bli ihop som alla andra baktanke, vänskapen, aldrig behöva göra slut

men livet är en sand som i ett timglas rinner
detta dyra liv som tynar och försvinner.
blott för detta faktum att du var en kvinna och så det att jag var man
kärlek växer större trots alla principer, -ingen aning om vad som sägs här-
blott för detta faktum att du var en kvinna och så det att jag var man

hopflyttning, världsfreden, egna rum i kollektivet, -osäker på vad som sägs här-
nattetid, knackningar, i ditt lilla rum så älska vi
utflyttning, lägenhet, bodde kanske två minuter från varandra
nattetid, knackningar, somna bättre i din famn,


där gick jag och trodde att vi trivdes fast jag skämdes när jag erkände med tiden
att jag då och då tog hem en annan kvinna, just för det att jag var man
kunde inte fatta hur du blev så ledsen, såg det som ett sätt att undvika tristessen,
kanske vare just för att du var kvinna och så det att jag var man
samtalet, ultimatumet, ställd mot väggen gjorde jag mitt största misstag,
saknaden, ensamhet, resultatet av mitt val
nattlampa, blomkrukor, står och tittar hopplöst upp mot ditt fönster
pojkvännen, kärleken, du har hittat hem igen

för livet är en sand som i ett timglas rinner
detta dyra liv som tynar och försvinner,
står vid telefonen, hoppas att du ringer för jag är en sådan man,
saknar dig så mycket att jag kunde gråta, om du nånsin hör det här jag svär och lovar
att jag tänker svara samma för jag är en sådan man
ensam blir ensam


Jag skrev mitt namn i vattnet, så du vet var jag finns.



"Så snälla, hjälp mig fatta, hjälp mig att förstå
Ja, vad har jag gjort för fel som har fått dig att gå
Ja, för det är väl så?"

I've lost this battle, I have no more to give,
I lost everything, this life has nothing more to give.
I have nothing more to live for, nothing at all.
And this disease is killing me, its breaking me, tearing me apart.
This war inside me are dying now, the agony has won,
And I've done nothing wrong, the pain is gone,
this war has tired me out and... I'm gonna be all alright.


Egentligen är det inte så dumt, inte alls.
Du är inte min, och det gör ingenting, jag kan leva med det,
jag kan vakna på morgonen nu, utan att tänka på dig.
JAG KÄNNER INGENTING, jag är äntligen fri och jag
saknar dig. Vill att du ska få veta det, all smärta du har kostat på mig.
Är över nu.

I den grad att man nån dag måste inse att man lever som en levande begravd.



Bilden säger det mesta. Faktiskt.
FUCK YOU RICKARD DITT JÄVLA LUDER OCH NU SLÄPPER JAG CAPS LOCK LÖS.

Förbannat va jag saknar dig, jävla as.

Farwell to faraway friends.

" I die each time you look away.
My heart, my life will never be the same.
This love will take my EVERYTHING
One breath, one touch will be the end of me"


Jag orkar knappt andas, ett avslut kanske?
Är så jävla trasig just nu.
Så förbannat jävla trasig.

Jag är outhärdligt tom och om denna grund ger vika, hoppas jag att du springer.

Jag vet inte, vad fan handlar den här bloggen om ens?
Jag vet inte. Vet inte.
Bara skriva av mig..
tror jag.
Kärkärkär, samma person, samma människa jag känt i ett helt år.
"Är du kär på nytt?"
Haha, hell yes I am.

jag mår bra

världen brann upp på så många sätt den där kalla vintern

känns mest som att jag komplicerade allt som jag ville
men det var allvar en sån känsla som aldrig försvinner
för vissa människor fastnar ända in i blodet

på bara några sekunder fastän man inte tror det
dricker bedövad det är svårt och vara ärlig så
alla förnekelserna hopas till en järnridå
vin över skjortan, såg ut som att jag blivit skjuten
hjärtat i bröstet kändes som nån rivit ut det
stegen i natten ledde aldrig någon annanstans
och jag som bara leta efter någonting som aldrig fanns


Ångest. Tror jag. Frustrerad. Funderar för mycket. Tänker på dig. Dig. Dig. Dig. Och allt du sagt. Allt du gjort. Varenda liten grej.
Du lyckades nästla dig in i mitt huvud, lyckades få mig att ha dig överallt.
Jag vet inte hur. Men på bara två veckor fick du mig att totalfalla. Blev så kär.
Är så kär. Du skulle bara veta.
Älskar, hatar, älskar, hatar.
Kan jag säga att jag älskar dig?
Kan jag det? För det tror jag att jag gör.
Jag tror jag älskar den jag är kär i.
Tror det nu.
Vet inte om du behöver mig,
eller är kär i mig.
Eller älskar mig.
Gör du det? Gör du det?

och jag har trott att jag va alldeles för trasig och fördärvad för att räddas
men vågar du så får du varje skärva av mitt hjärta

had it all here

Var så länge sen, nästan ett år.
Sen pangade det till igen.
Hatar det.

Vill göra om allt,
förändra allt..
förhindra allt.
Familjen,
uppväxten,
ensamheten,
trasigheten.
Göra allt lättare.
Leva om.
Förändra.

Jag undrar alltid om du har ett äckligt hål inom dig,
som skriker ut ditt hyckleri.
Dina svek.
Som bränner och svider.
Som gör så ont att du vissa dagar knappt orkar andas.
Aset inom mig vill skratta åt dig.

Skulle du tro att jag lärt mig den här kallheten från dig?
Det här hatet mot allt.
Den här okärleken till livet?

ännu en gång slutade sagan med tårar skrik och hjärtesorg

Haft den här känslan i ett år,
känslan av att jag måste rädda någon.
Jag vet äntligen vem,
listat ut det nu..
jag måste rädda mig själv.
Jag går tamigfan under.
Skadat igen.

Och pojken jag gillar,
gillar mig tillbaks.
Borde väl vara gladast i världen?
Dra åt helvete jävla hjärna.


sönder

Vill bara gråta,
det här kommer aldrig bli bra.
Vet inte vart jag ska ta vägen.

There's no surprise this has come back to haunt me.

Visste att det här inte skulle försvinna.
Visste att det skulle komma tillbaks.
Och jag hatar det.

Jag saknar mormor, vill dit.
Vill dit där jag alltid har en plats, utan några krav.

Vill dit, där du en gång fanns.
Vill ha dig igen.
Samtidigt vill jag aldrig ha träffat dig.

"Oh, oh, oh, where were you?
Had I know you then,
The outcome would have been better.

You could have prevented this.
You could have prevented this.
You could have prevented this.
You could have prevented this."

Tror du räddade mig där, tror du lyfte upp mig så galet mycket att jag faktiskt orkade.
Så jag har dig att tacka för så hemskt mycket saker..
men jag säger ingenting, jag är så rädd för att du inte vill prata med mig nånsin igen.
Hejdå.


Samma sommar som fyllt mig med tomhet.

Magen knyter sig,
det hugger och hugger och hugger.
Fan, jag behöver ju dig.
Jag hälsade, du hälsade tillbaks.
Jag skrev inget mer,
ville inte, vågade inte... kunde inte.
Två dagar utan medicin och mår redan dåligt.
Skulle ju inte bli såhär.
Måste äta den igen,
måste åka och hämta den.
Men jag orkar inte,
jag orkar inte må bra.
Har inte orken att må bra alls,
inte heller till att må dåligt.
Orkar inte det här.
Orkar inte det här.

Orkar det inte längre.
Kaos i skallen.
Kaos.

Du gjorde maj så förbannat bra,
du lyste upp den.
Och jag minns vartenda ord.
Varenda grej.

Minns ALLT jag inte vill minnas.


Stå ut med mig. Jag behöver dig.

För mycket tankar.
Hur orkar jag stå ut med mig själv?

Hur länge till orkar du stå ut med mig?

Det brinner i mig. Jag kvävs snart.
Hör någon mig?
Ser någon mig?
Vill inte det här längre.
Orkar inte det här.
Blir bara fel hur jag än gör.
Tårar bara rinner.
Det gör så fruktansvärt ont.

Jag går sönder.
Jag går så sönder.

As.

Det gör ont i hjärtat.
I hjärtat.
Verkligen i hjärtat.
Känns som alla glömt bort mig.
Vill att alla ska glömma bort mig.
R, snälla försvinn inte från mig.

Jag är så kluven

Du hör ihop med mig.

Kaos i mig.
Bäst att gå vidare,
men hur går man vidare när det inte finns något att gå vidare till?
Jag behöver dig.

Oh god I feel so small.

Sitter och skakar, hyperventilerar snart.
Panik i hela kroppen.
FAN.
Ångrar att jag skickade det där till R nu.
Han kommer ju kunna läsa det typ NU.
Fan att jag inte såg att han var inne.
Avlider inombords.

Skakar, skakar, skakar.

Måste lugna mig själv.
Fan.


Han bryr sig säkert inte ens..
MEN JAG GÖR DET
JAG BRYR MIG!
OH GOD.
HJÄLP.

what if its never the same?

"To feel that happy again.
I just wish you knew how much I miss you.
How much time is spent thinking about you.
How much time I spend my day just thinking things through,
to get you back."

Fan.
Varför är jag så otroligt.. dum?
äcklig?
sorglig?
tragisk?

vill inte det här.
tårar bara rinner.
rinner, rinner, rinner.

Jag saknar dig.
Väldigt mycket.

Sådär mycket att det vänder sig i magen och gör ont.
Det hugger till och jag vill inte existera.
Fast jag vill det ändå.
Jag behöver ju dig..
jag är ju kär i dig.

Jag är en sån förbannat sorglig idiot.

Levande begravd.

Sjuk, tom och äcklig.

Vill sova, kan inte sova.
60% kvar på The milky pie mix.
Ska lyssna igenom sen, imorgon eller senare.
Vill bara lägga mig och inte existera.
Fan.

Skrivit på benen, skrivit massa ord.
Är tom.
Mina ben är mitt hat,
mina ben är dem som får ta smällarna när jag är nere.
Vet inte, manodepressiv, inget är stabilt.

Get away from me
Get away from me, this isn't gonna be easy
But I don't need you
Believe me

Fuck.

Don't be that note I can't hold

26 april till 7 januari.
Tack för maj och juni.
Tack för att du ville prata med mig.
Tack för Juli och Augusti.
Tack för att du ville vara min.
September-oktober-november-december.
Nånstans där dog våra konversationer,
sakta slutade vi prata.
Och nu sitter jag här.

Raderat allt som har med dig att göra,
förutom den här ÄCKLIGA bloggen, som bara handlar om DIG.
Du är det bästa misstaget jag gjort.

Orkar inte det här.
Hatar min känslighet.
Tårar bara rinner.
FAN.

Skakar, slår huvudet i bordet, skriker inombords.
GÅR SÖNDER.
PÅ RIKTIGT.
Hjärtat gör ont, jag går under.

Förlåt, käraste.

so far away (and i need somebody)

Bubblor, bubblor, dras till ytan.
Benet gör ont.
Vet inte varför.
Deprimerande tid på året.
Orkar inte med världen,
så hatisk idag.
Och jag saknar den där idioten jag inte egentligen gillar.
Som jag ljuger om att jag inte gillar.
För jag gillar honom.
Egentligen.
Hah.
Hyckleri.


Går sönder.

Hatar det här livet,
jag är dum i huvudet.
HATAR MIG SJÄLV.
Hela insidan rasar samman,
det brinner i huvudet.
Tårarna kommer snart,
det hugger i magen,
gör så ont.
Ingen förstår,
orkar inte med det här livet mer.

Hela jag skriker, tomma skrik.
De fastnar i halsen,
vill bara sluta må såhär,
bli av med den här ångesten.
Men det GÅR inte.
Får ingen hjälp ändå.
Hatar det här.
HATAR DET HÄR.
ÄCKLIGA EXISTENS.
Dra åt helvete,
varenda jävla människa.
Försvinn härifrån för helvete.
Det här livet gör för ont.
Det gör för jävla ont.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0