I was only passing by

Ibland blir det bara för mycket för mig.
Saknar dig. Mycket egentligen.
Patetiskt, jag vet.
Men jag orkar inte bry mig mer,
allt är bara fel.
Är så tom.



det är över, på riktigt

helt över
slut
orkar inte det här egentligen.

Skrattar åt saken.
Gråter på natten.
Ångestattacker.

JAG DÖR JU HÄR, LÄMNA MIG INTE.

Känns som jag kommer dö,
mår så dåligt nu.
Blir galen,
gråter snart.
Klumpen i halsen gör ont.
Måste härifrån,
nu.
DU ÄR BORTA NU,
DU LÄMNA MIG HÄR.
Och jag går sönder.

Hoppas du mår bra.
Säkert en tonårskärlek,
men snälla,
låt mig inte va ensam här.
Tyck inte om nån annan.
Tyck om mig!
TYCK OM MIG!

Vad har jag gjort?
Vad har jag gjort fel?
Snälla, kom tillbaks.
Fan.
Rickard,
jag tycker ju om dig.

jävla
mycket.

Spricker nu, går i bitar.
Nog bäst såhär ändå.

Vi hörs väl på andra sidan eller något sådant.

jag stannar här i mitt mörker,
stannar här.
bara stannar här.
tills jag kan andas igen.
snälla, gå inte.
Men du har redan gått.
Så jag sitter här.
Och gråter ensam.
Och nu går jag härifrån,
och jag känner hur jag krossas lite mer.
Lite mer för varje sekund, minut, timme.
Hejdå.

trasig, så trasig

Bara trasig just nu.
Varför vill du inte ha mig kvar?
Varför lämnar du mig här?
Ensam och fruktansvärt tomt,
det gör ont, jätteont.

Ut i kylan,
vandrade dit jag alltid har en plats,
satt på tåget och stirrade ut i mörkret.
Musiken lugnade mina öron,
tårarna hade tagit slut.
Smärtan var allt som fanns kvar.
Musiken som sjöng sin ångest.
Ilskan som bubblade inom mig.
Jag hör inte hemma här.


Jag behöver honom,
han, R.
Men jag vill bort från denna kassa verklighet.
Men jag vill inte bort från dig,
även om du lämnar mig här.

Sömnen vägrade återfinna sig i min trötta kropp.
Huvudet var så tomt,
hela jag är så tom.

Jag behöver dig.

Den här känslan som jag har är inte mig, den blev kvar, är den din?

Dessa känslor vill inte dö helt, och det gör så ont.
De vill inte heller leva helt.
Du sänker mig, drar ner mig, ett ankare runt mina fötter och du bara drar ner.
Fast jag vet att det inte är du som gör det,
vet att det är jag som känner så.
Du vet inte om det,
för dig döljer jag alla tårar jag gråtit,
all ångest jag legat och vridit mig i...
av anledningen att du inte vill ha mig tillbaks.
När vi pratar ibland så drar du upp mig så jävla mycket.
Så förbannat jävla mycket.
Jag hatar dig.
Jag är kär dig.
Jag behöver dig.

"Tell me that you need me 'cause I love you so much.
Tell me that you love me 'cause I need you so much.
Tell me that you need me 'cause I love you so much.
Say you'll never leave me 'cause I need you so much.

Don't go, I can't do this on my own.
Don't go, I can't do this on my own.
Save me from the ones that haunt me in the night.
I can't live with myself, so stay with me tonight.
Don't go, I can't do this on my own.
Don't go."

Snälla du, snälla, snälla, snälla.
Lämnamigintehär.
LÄMNA MIG INTE. STANNA.
Försvinn inte ifrån mig.
Stanna om så bara en bekant.
Någon du pratar med i brist på annat.
Men gå inte.
Försvinn inte.
Jag går under då.


But still I'll be alright

Det gör ont att existera.
Vill inte mer.
Orkar det inte.

Säg vad som är fel,
för det här funkar inte,
jag förstår inte.
Varför är allt så fel,
varför kan jag inte förstå vad som är fel.
Jag vill inte.


jag är så trött


Tyst.

Jag ligger här,
tänker knappt på dig längre.
Tankarna om dig kommer alltmer sällan,
kanske är bäst så?
Jag älskar känslan du ger mig,
älskar att vara kär.
Men vi pratar inte längre,
och jag orkar inte det här.
Ger upp.

Ska nog sluta prata med dig helt.
Sluta säga hej.
Sluta undra hur du mår.
Sluta svara på det du skriver.
Sluta ha dig i huvudet.

Vi har pratat i åtta månader,
snart.
Känns knasigt.
Du är något av det bästa som hänt i år.
Du är det bästa som hände innan sommaren, den där natten.
Alla sms, alla ord, alla varma ord...
alla varma ord.
Vill knappt andas när jag tänker på dem.
Det gör för ont.
Och jag med min otroliga känslighet och trasighet är alldeles för ostabil för det.

Det gör fucking ont,
du var allt för oss två.
Jag har ingen betydelse i detta,
men du var FUCKING ALLT!
Jag hatar det här.

la haine de soi

värdelöst

I swear to you, I’ll never love again.

Vi pratar inget längre,
tror känslorna kommer dö.
Tror dem redan är döda för dig.

Jag blundar hårt,
försöker att inte tänka på dig.
Du får glömma bort mig,
så får du stanna i mitt förflutna.
Så jag ska be dig låta mig va,
be dig lämna mig helt.
Så jag kan få chansen att glömma dig.
För jag vet, att bara du säger ett ord till mig...
får mig att falla för dig igen, igen, igen.

Och jag hatar det.
Och jag behöver dig.
Och jag vet inte.
Och jag står inte ut.
Och jag går sönder.
Fan.

är jaglös

Natt, inte trött.
Inte ätit medicin som jag ska.
Inte ätit den alls.
Sämst jag är.
Ska äta den nu,
sköta den.
Blir åt helvete annars,
fast jag tror jag är frisk.
Dumma mig som tror att man kan bli frisk.
Dumma hjärna.

Jag tror inte jag är kär längre,
eller lite kanske.
Orkar inte skriva mer.

I am giving up

Jag vet inte om jag förstörde allt.
Vet inte om jag gjorde för fel,
vågar inte ta reda på det nu.

Allt går åt helvete,
varför? Hur ska jag klara det?
Gör ont,
fryser,
hatar hatar hatar aset i spegeln.
Fula, äckliga as.
Benet, attack, attack, attack.

Kaoset i mig skriker.
Går sönder.
Aldrig mer ska jag låta någon komma så när som du fick komma mig.

Du är fin, jättefin.
Jag är ful, jätteful.
Vi passar inte.

Och jag gråter nästan av att bara tänka på dig nu.

Men det är nog över.
Mellan oss totalt.
Helt ordentligt.
Vet inte vart jag ska ta vägen.


"And now I cry
In the middle of the night
For the same damn thing"

Fuck this.

Vad har jag gjort för att känna denna smärta

Det gör ont i magen,
det gör ont i kroppen.
Vill bara gråta, gör det ikväll...
när jag är ensam.
Fattar inte hur jag kunde vara så dum,
fattar inte hur jag kunde vara så förbannat jävla korkad.
Hatar mig själv.
Så mycket,
mår illa, mår dåligt.
Allt går åt helvete.
Jag kommer inte klara det här.
Hur jag än gör blir allt bara fel.
Existerar en annan tid, i ett annat liv, i en annan värld.

jag blir aldrig mer densamma
jag blir aldrig densamma som förut
somliga ljus brinner aldrig ut


Love don't live here

Though love is dead here,

I never tought of leaving.

Oh please tell me my dear,

Do this life have a meaning?

Have we been dreaming?

When I think of you I'm okey.

Even though youre so far away.

I never been this close so far away from you.

Sir, I beg you please, fall fall fall in love with me.


ensamheten är min enda säkra giv

Tårar, tårar, tårar.
Fan, bara rinner.
Orkar inte det här livet.
Orkar det verkligen inte, men måste stanna.
Försöka intala mig att det blir bättre.
Vill lägga mig ner ute i kylan.

Behöver någon nu.

Kärleken bara dog.

"Jag har ledsnat på att vänta
på dem ständiga problemen med sömn
Behöver nån som behöver mig

Vad fick du se igår natt
Någonting du inte klarar av
Vad är det som tvingar dig att
tvinga mig att stanna kvar

Och jag har ledsnat på att vänta
ärligt talat jag är så trött"

Sitter här, har inte sovit än.
Det har snöat.
Jag älskar snö.
Älskar det så förbannat jävla äckligt mycket.
Gillar vintern, kylan som borrar sig in i ryggmärgen.
Enda som visar att jag är levande i den här världen.
Den här mörka vintern, som fylls av denna ensamhet.

Jag behöver någon som behöver mig.
(Jag behöver dig)

Du sa att det var något speciellt med mig,
jag tror inte det är det.
Tror jag är en i mängden,
någon som inte räknas alls.

Tror jag ska sova nu,
innan jag går ner mig helt.
Hatar mig själv just nu.
Värdelösa hjärna.
Snön gör det lite lättare att leva just nu,
den är positiv.
Kärlek, den får aldrig smälta.
Hade jag haft förmågan hade jag visat dig...
hur mycket du betyder egentligen.
Men jag kan inte,
och jag hatar det så mycket.
SÅ FÖRBANNAT JÄVLA MYCKET.
Du får min värld att snurra när du skriver att jag är fin,
att jag är bäst...
När du kallar mig...
älskling.


depression

Är nog sveriges ensammaste människa just nu.
Ska lägga mig och kolla upp i taket,
orkar inte.

Hatar allt som håller mig vid liv just nu.
Gråtit senaste timmen,
fuck this.
FUCK FUCK FUCK FUCK THIS.

ÅTHELVETEMEDHELAJÄVLAVÄRLDEN.

I am small, I'm needy, warm me up and breathe me

Jag har gått och bekantat mig med en elakartad depression,
ingenting är roligt just nu.
Ingenting finner jag någon glädje i.

Allt som var kul blev nu bara tråkigt,
känner mig hopplös.
Just nu vill jag bara vara med mamma,
vara nära henne, låta min tyngd vila på hennes axlar.
Även om jag vet att det är fel.
Men jag behöver kunna andas utan att tio kilo sten föjler med.
Behöver kunna andas ut och veta att jag kommer kunna andas in igen.
Jag behöver min mamma.

Men nej, sitter hemma hos min pappa.
Det är natt, jag kan inte sova.
Glömt ta mediciner,
sovit halva dagen.
ALLT BLIR KAOS.

Hela världen slåss här inne,
den slåss inom mig.
Det gör ont men jag kan inte göra något.
Jag är så jävla oförmögen till att göra något,
gråter lite.
Inte mycket men lite,
gråta är jag förmögen till.
Det klarar jag av.

Jag känner mig så liten,
som ett barn.
SNÄLLA LÄMNA MIG INTE HÄR,
VILL INTE VARA HÄR.
Blev alltid lika frustrerad när jag lämnades bort till dagmamman.
Och nu är jag frustrerad över att jag skickas fram och tillbaks.
Jag vill ha EN fast punkt,
inte två.

Jag hatar det här livet.

men inget va försent för att göras bättre

Blev lite uppåt,
av en fin människa.
Gillar människan.
Han gör mig glad.
Så jävla glad,
han drar upp mig ur mörkret.
Men min hjärna som skapar tankar kring honom drar ner mig.
Äckliga hjärna.

Men han är så fin.
Förstår inte hur han lyckas dra upp mig.
Han drar inte upp mig helt,
men lite grann, han gör mig glad.
Får energi, tror jag gillar honom mycket.
Den här gången ska jag försöka vara glad för min egen skull
Om jag ligger här och inbillar mig och drömmer ihop allting,
så spelar det ingen roll just nu, jag är glad.

"människa" säger
 du borde le oftare
 du har ett fint leende

du är det finaste jag vet, på riktigt

Det jag vill minst av allt är att vi faller isär.
Rasa ihop, och skiljas åt sen.
Står inte ut med tanken på att du kan gå vidare,
som om ingenting hänt,
samtidigt vill jag inget hellre än att du mår bra.
Och jag sitter här och tänker igenom varenda sak,
vartenda ord, vartenda sms, varje msn-konversation.

Det låter så åt helvete,
men jag tror jag blev lite för kär.
Tror jag blev så där kär som mamma inte sa till mig att bli.
"Bli aldrig så kär att du dör utan personen."
Jag dör inte, jag kommer bara inte leva på ett tag.
Och jag hatar den här jävla kärleken som vägrar dö,
och den vägrar leva så som jag vill att den ska.

Jag är sjuk, hela kroppen är sänkt,
förkyld kanske.
Ont i halsen, feber.
Men bara tanken på dig får mig att känna mig lite bättre,
och bara tanken på dig får mig att gå ner mig.

Det regnar, väldigt mycket.
Jag gillar det.

Jag saknar dig,
vill att du kommer tillbaka.
För varje dag du inte skriver till mig undrar jag mer och mer,
min hjärna sätts igång.
HATAR DEN HÄR ÄCKLIGA HJÄRNAN.

Du är fin.
Minns när vi börja prata, hade inte sovit.
Vi började prata, först där, sen vidare.
Kunde inte riktigt adda dig på msn,
det strulade.
Gick tillslut,
och sen satt vi där och pratade så enormt mycket.
Och du skrev så fina saker,
fick andra höra samma sak?
Vet inte om det spelar någon roll,
eller om det krossar mig totalt.

Jag borde sova nu,
torka dessa tårar och sova nu.

"Vill du ha mig, så får du bevisa det nu."

Du var den som för ett litet tag låtit mig andas igen

"I'm still alive but I'm barely breathing,
Just prayed to a god that I don't believe in,
'Coz I got time while she got freedom,
'Coz when a heart breaks
no it don't break, no it don't
break, no it don't break even no.

What am I gonna do when the best part of me was always you
What am I supposed to say when I'm all choked up and you're okey
I'm falling to pieces, yeah
I'm falling to pieces, yeah
I'm falling to pieces"

du har hållit mig i handen hela vägen ner

Trött på allt.
Framföralltpåminajävlatankaromdig.
Du är för mycket.

Vad har jag gjort?
Vill bara gråta.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0