Skyddat läge: Av.
Ett lager hud, ett tunt lager hud.
Som kan spricka närsomhelst.
En tunt lager hud som är fylld till bredden men frustration och ångest.
Sånt som inte syns utanpå, men som man vet växer inuti,
och man kan inte göra mer än att vänta på den kraftiga smällen.
Undrar så jävla mycket,
men vill inte ha svaret.
Rädd för svar, rädd för fel.
Aldrig mer trygg.
Aldrig mer hel.
Aldrig mer älskad.
Aldrig mer andas.
Faller ner, djupa hål, ingenting finns.
Hålet som kväver och kväver och kväver.
Hatar livet, hatar mig.
Hatar att vara mig i det här livet.
Det här är alldeles för ohållbart.
Jag är ohållbar.
Ostabil, så använd mig inte som en säkerhet.
För jag kan inte.
Och jag saknar dig, jättemycket.
Du gör mig glad och hel.
För det är en sån jävla skillnad på att vara glad och vara hel.
Vill bara vara hel igen.
Väck mig, väck mig, väck mig.
Ohållbar.
Känner inte att det här behagar mig längre.
Vad är det som gör att gatan jag går på är så ohållbar?
Jag vill springa bort, och aldrig återfinnas.
Aldrig åter finnas.
Är man död då?
Jag vill inte vara död mer.
Död i livet, kanske det.
Tom, ledsen, arg, besviken.
Jag ligger i bitar nu,
allt är borta.
Min kropp finns kvar,
men hjärnan har gett upp.
Så stäng av det här jävla hjärtat som håller mig vid liv.
För ingenting vill fungera nu,
ingenting funkar.
Allt är åt helvete.
Krossa mig, hårt.
Varför blir det såhär?
Så glad, men sen faller allt.
Jag är din, din, din.
Vill du ha mig?
Vill du inte ha mig?
Jag är din, din, din.
Vet inte hur jag kan vara din,
för jag är ingenting.
Tom, tom, tom.
Fylld med tomhet.
Du gör mig hel, så ta emot mig.
Håll ut, stå ut.
Jag behöver dig, så mycket.
Trasig, så jävla trasig
det är sant att jag varit slampig
det är sant, alltid rädd för att göra fel
för dig förstående och lydig
jag har gjort fel och älskat för mycket
Alltid har jag varit din och bara din
men du är inte ledsen och jag är ingenting
Men även denna natt passerar utan dig
I minnen av mitt liv
inga blommor som blommar
miljoner gånger har jag försökt
men kan inte glömma, döm mig inte för det."
Fan, jag älskar ihjäl mig.
Du är för mycket, alldeles för mycket.
When silence screams I will hear you.
how much I blame you, how hard this has been.
I always dreamed of the day I would bury you,
I never thought on the day I stopped hating you.
Kastar mig ut från smärtan,
och träffas utav ännu en smärta.
Det gör ont inom mig,
och jag vill bara att den här smärtan i bröstet ska försvinna.
Jag vill inte mer. Bara lämna mig ifred.
Varför förstår ingen att jag vill ge upp?
Orkar inte det här.
Ni håller mitt sista andetag i era händer.
Släpp mig nu.
Jag vill falla, vill ge upp.
Jag orkar inte vänta mer.
Jag ger upp, styrkan dog med min sista tår.
Så släpp mitt sista andetag och se mig falla hårt.
Visa att ni förstår.
Ge upp mig.
Even though the only thing you hunger for
Is to have back your friend
You gotta do your best to get some rest
Even though time seems irrelevant now
And you're more than sick of this pain inside your chest
Stämmer så bra. Så jävla trött på allt nu.
Jag trodde att det gått över att det var borta.
Men nu kommer allt tillbaks och jag visste det nästan,
att det inte skulle ge upp så lätt.
Det jagar mig, det verkligen jagar mig..
Kan man fly verkligheten?
För i såna fall springer jag för livet nu.
Flyr bort, bort, bort.
Visst jag klarar det här, jag har ju klarat det förut.
Men jag var så jävla mycket starkare då.
Men nu faller jag om och om igen.
Finns en kant men inget slut.
Ge mitt ett slut, så allt dör ut.
Så allt som jagar mig dör.
Det jag minst av allt vill ge upp kommer ge upp mig.
Och det gör mig så jävla svag.
Så jävla sårbar.
Du kan dunka känslan av livet ur kroppen på mig
Jag vågar inte göra ett ljud.
Tänk om du vaknar upp och inser att du inte vill ha mig, behöver mig.. eller orkar med mig.
Du har lämnat ett avtryck hos mig, så starkt att det kväver mig.
Förstår du vad jag menar?
Förstår du mig?
Du ger väl inte upp mig nu?
Jag är så fruktansvärt rädd.
Så rädd att du ska ge upp mig nu.
Stå ut med mig.
För jag orkar inte.
Ge inte upp mig nu.
För nu, är då jag behöver dig.
Så jävla, jävla, jävla mycket.
Ge inte upp mig.
Jag andas så svagt.
Och försöker få hjärtat att slå korrekt.
Inväntar svaret, inväntar avslaget.
Och jag kommer vänta resten av mitt liv...
på att du ska ge upp mig.
Trasigt.
folk hör av sig, folk kan dra åt helvete.
Förtjänar inte en plats i mitt liv,
ignoranta jävlar som ignorerar och kommer fram när det passar sig.
Usch.
Deprimerad natt.
Känns så ensamt, kvavt. Tyst, får ingen luft.
Ångest, trött, arg, besviken, rädd.
Allt jag vet är att jag inte vet om jag klarar det.
Snälla du förlåt mig,
jag glömde vem jag var,
snälla sluta lyssna,
glöm allt jag sa.
Jag mår bra,
du måste lämna mig ifred.
Jag behöver ingen hjälp,
vill du hjälpa, hjälp dig själv.
Jag behöver ingen hjälp,
så lämna mig ifred,
lämna mig ifred.
Rädda mig.
Går i bitar
Så mycket att jag inte fungerar just nu.
Kroppen vill bara gå ner sig.
Saknar dig så mycket.
Åtta månader sen jag såg dig sist.
Såg dig en gång för ett tag sen,
du såg ut som vanligt.
Pratade inte med dig, såg dig bara.
Och trots all skit du gjort så är du en del av mitt liv,
en del av rekvisitan jag behöver.
Jag vill berätta allt som hänt.
Vill krama dig, prata med dig.
Se att du mår bra, höra att du mår bra.
Usch vad jag saknar.
Vet inte när jag får se dig igen.
Ett år, två år? Aldrig?
Vet inte hur länge jag klarar av att va utan dig.
Åtta månader, och sen hur länge som helst.
Fan alltså, varför behövde det strula till sig så förjävligt?
Grattis i efterskott på 20årsdagen. Skulle skrivit tidigare.
Klockan är 6 augusti nu. Menmen.
Grattis och jag saknar dig.
Så jävla mycket, så jävlajävlajävla mycket.