Tillslut blir allt bra.
Allt påminner mig om dig,
nästan allt.
Sånadär småsaker jag annars inte tänker på,
blir helt plötsligt du.
Det gör ont inom mig,
20 dagar.
Vet inte varför jag håller räkningen.
Varför jag går och väntar.
Varför jag fortfarande väntar.
Borde fattat vid det här laget,
att du inte kommer stanna nästa gång heller.
Men jag kan inte döma dig,
du behöver inte mig.
Egentligen.
Slutar prata om dig nu.
Allt kommer bli bra tillslut.
Bra, bra, bra.
När är tillslut?
Hur länge orkar man vänta?
"Jag har saker jag måste göra för att inte må dåligt."
-Jag har inga saker som jag kan hålla mig till för att må bra.
HATAR DIG.
Åt helvete med allt, allt, allt.
Gråt, gråt, gråt, gråt.
Skrik, skrik, skrik, skrik.
Gråt.
Lämna mig ifred.
SKRIK SKRIK SKRIK.
Orkar inte orkar inte orkar inte.
Hela jävla världen kan dra åt helvete.
Fuck, fuck, fuck, fuck.
Jag gör fel, fel, fel.
Du bryr dig inte.
Hatar dig, hatar.
SMAKA PÅ ORDET.
HATAR DIG! HATAR HATAR HATAR!
Aldrig mer
And I made you watch.
Oh, the pain I must have caused,
But by staying around you saved my life"
Lyssnar på How to save a life,
och gråter inombords.
Tänker på iskalla nätter fyllda av ångest,
som brett sig ut i hela kroppen.
Under huden, som jag förgäves försökte få bort.
Andetagen blev svåra nu.
Och jag är tom, så tom.
"We just mirrored each other’s self destructiveness"
Lyssnar lite på Mikan Faijan BMW.
Den låten är så sorglig.
Jävligt sorglig.
Slutet på sista versen är sorglig,
rent av tragisk.
"Tårar i ögonen
Sade :'' Lauri tog livet av sig. ''
Det upptäcktes igår
Lauri hittades död
Inget meddelande
Ingenting."
Caution, the floor's wet in here, been crying.
Mina händer är kalla,
väldigt kalla.
Och jag är frusen,
ensam.
Oälskad av alla.
Rädd för att allting kommer gå sönder.
Jag är så frusen,
om du tappar mig nu så kommer hela jag gå sönder.
Och jag faller,
kommer du ta emot mig innan jag når marken?
"Nevermind me, nevermind me
I'll just cast shadows on your walls
Nevermind me, nevermind me
My God I feel so small
Nevermind me, nevermind me
I'll just cast shadows on your walls
Nevermind me, nevermind me
I'll just let myself out."
Jag är inte skottsäker.
Just a little glance.
Makes me feel like flyin'
But where are you tonight?
Something isn't right,
Can you please stop hiding?
I'm trying not to think about
All the things you did before,
But sometimes it all just gets to me.
I can't take it anymore.
I'll stay with you,
But remember to
Be careful what you do,
Cause I'm not bulletproof."
Kunde inte beskriva det bättre.
Efter det här, så tvivlar jag på att jag kommer må bra igen.
Jag ska älska någon annan.
Lära mig glömma,
lära mig kontrollera allt det här.
Skjuter du ner molnet jag svävar på,
så kommer jag gå i bitar.
Ordentligt.
Jag mår så bra med dig,
men ändå så jävla sämst.
Tragiskt.
Drunknar i mina tårar
försöker, försöker.
För ingenting.
Gråtit bort flera timmar,
vill sova.
Kan inte sova.
Saknar.
Tänker.
Bestämt mig,
när du kommer tillbaks.
Så finns inget vi längre.
Men vadihelvete?
Nyss när jag tänkte på det,
så lät det så jävla bra att bara avsluta allt som har med oss att göra.
Och nu när jag skrev det,
så känns det så fel.
Vet inte.
Jag vill inte ha dig kvar, vill inte att du har mig kvar.
Måste sluta med det här.
Vemfan bryr sig om jag älskar någon eller om någon älskar mig?
Jag är kär i dig,
och jag hatar dig så jävla mycket.
Varför blev det så för?
Hatar mig själv.
Jag älskar dig inte,
jag är kär i dig.
Jag hatar dig.
Intalar mig själv att jag inte vill ha dig.
Varför blev det plötsligt så fel?
Måste såra mig själv igen,
och ändå göra det här.
När han kommer tillbaks,
han som är du.
Så kommer det vara slutet av tunneln.
Inget mer man och fru,
inget mer du och jag.
Måste sluta nu,
tårarna rinner.
Svider.
Sängen ska intas,
ska stanna där tills mänskligheten gått under.
"I don't understand how you could
Sing to me lies, let them linger
Inside of me, give me a reason
To stay with you, just let me know
So I can run away faster than ever before"
Åt helvete
"Du och jag, jag önskar att det va som de va.
Hur långt bort du än är så finns du kvar,
du och jag, du och jag."
Vill bort från den här staden,
fly bort.
Långt, långt, långt bort.
Hur ska jag klara av den här dagen när allt inom mig har dött?
Jag saknar dig.
Magen är inåtvänd,
för det gör för ont att andas.
Men du kommer väl tillbaks...
snart?
2 veckor. Två jävla veckor och det känns som år.
Inte pratat med dig på två veckor,
inte hört av dig.
Ingenting.
Och det gör ont,
men du kommer väl tillbaks.
Och stannar.
Jag vet att du aldrig kommer få reda på hur jag mår,
hur jag tänker på dig nu.
Just nu.
Tänker aldrig berätta det.
Och till sist,
jag hatar ditt namn så jävla jävla jävla mycket.
Försent för förlåt.
Tårar, tusentals tårar.
Dom rinner för dig,
för min bästa vän,
för alla, för allt.
Borde inte sitta här,
borde ligga i min säng.
Gråta klart.
Känns som det aldrig kommer sluta.
Vill inte det här längre,
orkar inte det här.
Vill inte fucking mer.
Måste stå ut.
Måste klara det.
Allt är så jävla värdelöst,
hatar det.
Måste gå nu.
Innan jag går sönder helt.
Trasigt as, trasigt, trasigt, trasigt as.
As. Det är vad jag är as.
Tomtomtomtomtom.
För trött för att hata,
för trött för känslor,
vill ligga under ytan,
tills kroppen är fylld med vatten,
så kanske jag slipper den här tomma känslan inom mig.
Det sårar mig.
Tomheten, rastlösheten, ingen gräns.
Panikångest.
Vattnet speglar tomma ögon.
Men jag antar att jag lärt mig något från det.
Men är det inte meningen att man ska lära sig från misstag?
Jag anser inte det här vara ett misstag,
jag önskar bara att det historian inte slutat såhär.
För jag är fortfarande kär i personen som hjälpte mig skriva den.
Och jag vet inte hur jag ska formulera allt,
förklara allt.
Tankar i mitt huvud som jag inte kan ta kontroll över.
Rastlös, rastlös, rastlös.
Hatar det, älskar det.
Värker inom mig,
svider.
"Hur länge orkar man bära på ett hjärta som vägrar slå?"
Vet inte.
Men det är svårt och jag är trött på det.
Den här känslan som jag har är inte min
glad.
Lite ledsen,
men det glada vinner.
Hoppas det stannar så ett tag.
Hate me today, hate me tomorrow
Blir galen.
Åt helvete.
Tyst, tyst, tyst.
ångestfylld.
Apatisk,
apatisk.
Vill inte.
Jag ska försöka att inte förlora dig,
ska försöka att inte förlora mig.
Jag önskar att jag inte kunde bry mig,
önskar jag kunde glömma allt.
Allt skit som händer sårar dig.
Men det dödar mig.
Det dödar mig.
Det dödar mig,
sårar dig.
Ska låta dig gå ut ur mitt liv nu.
Och aldrig älska någon igen.
Folk skriker, överallt.
Alla stirrar, hånar mig.
Jag klarar inte av det här.
Ta bort min hjärna,
jag vill inte ha den längre.
Spillror
Arg,
ledsen,
tom.
Allt går åt helvete,
varför ser ingen det?
Varför är alla så upptagna med sitt att jag lämnas?
Jag känner mig så otroligt osäker och älskad.
Och jag saknar dig,
förbannat
jävla
mycket.
Allt är på plats.
Ingenting är stabilt.
My own prison
Överfuckingallt.
Värker inom mig.
Jag gråter inte.
Det är tomt.
Vill bara avsluta allt.
Måste stå emot.
Tio dagar sen,
så pratade vi.
Jag skulle sagt hejdå.
Sagt att när du kommer tillbaks,
så har jag gått vidare.
Och nu hoppas jag att du inte kommer tillbaks på länge.
Väldigt länge,
för jag känner på mig att det här kommer ta lång tid.
Ska släcka lampan nu.
Tänka lite,
släcka lampan.
Lyssna på musik,
och dra ner mig själv.
Kan inte hindra det.
Kan du hindra det?
Är du villig att hindra det?
"Som letar sin plats försöker finna meningen om (livet)
Du andas tyngre varje gång du tänker på varje gång
Du låter dagarna passera förbi du agerar försent
I hela ditt liv och ångesten tar över din kropp
Du faller snabbare, klen, förlamade armar och ben
Har du fallit försent
Ångesten får ta vad den vill, jag lever"
"I created my own prison,
all my problem is on me."
Ta sönder mig.
Tar sönder mig.
Tar sönder mig själv.
Jag vet inte.
Tomt, tomt, gör ont, ont, ont.
SÅ JÄVLA FUCKING ONT! FATTAR DU?!
SÅ JÄVLA ÄCKLIGT ONT.
JAG VILL BARA SKRIKA.
TA BORT DET NU!
NU NU NU NU NU NU.
Helvete.
Tragiskt
The cold comes, racing through my skin
Searching for a way to get to you
Through the storm you...
Go, giving up your home
Go, leaving all you've known
You are not alone
Det gör inte ont nu.
Inte så ont som det brukar.
Jag blundar, nu.
Låter fingrarna skriva orden jag vill framföra.
Jag vill inte säga något.
Bara lämnas här.
Ensam.
olyckligt trasigt as
too tired today to hate
I feel the empty
I feel the minute of decay
I'm on my way down now
I'd like to take you with me
I'm on my way down now
Idag är jag gul,
lite rosa också.
Inga ord, helt tom.
Jag saknar dig.
Vet du det?
Vet du hur mycket jag saknar dig.
Jag önskar vi aldrig börjat prata,
för jag saknar dig.
Saknar att prata med dig på msn,
alla nätter då du fick mig att sitta uppe,
just för att du var du.
Hur trött jag än var, så satt jag vaken för att du ville.
Ibland gick jag igenom alla sms du skickat.
Jag tänker på dina varma armar runt mig.
Jag raderade alla sms:en.
Jag gick bara ner mig totalt när jag insåg hur mycket jag behövde dig.
Jag hoppas du saknar mig,
och kommer tillbaks.
Och tycker om mig,
trots att jag är en helt annan människa nu.
Känns som jag inte är jag.
Men hur ska jag vara jag när vi inte är vi?
Jag var ju jag.. med oss?
Vi finns ju, men aldrig tillsammans.
Vi är ju ett vi.
Älskade. Vi är ju älskande.
Kära?
Jag är det.
Jag är så kär att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen.
Och jag hatar det, förstår du?
HATAR DET.
HATAR DIG, HATAR DIG!
Saknar dig.
Jag är så liten utan dig.
Så jävla liten, så osynlig.
"Vill du ha mig vid din sida får du bevisa det nu
för den tår som visar sig nu, är inte jag, det är du."
Jag är kär i dig,
och det gör så ont.
Ska det inte vara fint att dela livet ihop?
För magen knyts ihop och det hugger till.
Jag saknar att kunna vakna upp och veta att du finns,
vid min sida konstant.
Att du aldrig skulle svika mig eller vara nonchalant.
Men tårar föds och jag gråter ensam,
vill inte att du ska få veta det för det är dig jag älskar.
Det är tårar som rinner inte för mig utan för dig.
Kärlekens grindar har nu stängt sig,
så jag ska ta farväl av dig när du kommer tillbaks,
jag orkar inte det här, för jag vill inte vara kvar.
Och allt som var så lyckligt nu är bara hemskt,
bästa vänner, och det är mycket som hänt.
Som förändrat den jag är sen vi sist talades vid.
Du är den största anledningen till att jag hållt mig vid liv.
Så när jag slutar andas kom ihåg mig då,
kom ihåg oss två. Som en saga utan lyckligt slut.
Den här kärleken brann för att brinna ut.
Lämna mig.
visst det gör ont,
och jag gråter,
drar ner mig själv i ångest.
Men jag kan inte låta bli att tänka på dig,
men måste få ut dig ur skallen.
Du betyder för mycket,
och det gör så jävla ont att du inte är där nu.
När jag behöver dig.
När kommer du tillbaks?
Humöret går upp och ner,
hatar den här jävla diagnosen.
Hatar alla mina fel,
hatar allt med mig.
Och jag hatar att jag saknar dig,
hatar att jag tycker om dig.
Hatar att jag behöver dig.
Men jag orkar inte vänta på dig mer.
Så när du kommer tillbaks,
så är jag kanske inte kvar.
Jag kanske går vidare,
om jag klarar av det.
Jag lyssnar på självdestruktiva låtar,
för att kunna gråta,
gråta, gråta, gråta.
Det gör ont i hela kroppen,
vet inte vart smärtan sitter.
Hittar den inte.
Jag måste fly.
Bort från mig själv.
Jag är arg,
trött,
less,
ARG.
Jävligt arg och irriterad.
Och ledsen,
så jävla ledsen.
Blundar hårt,
ta bort allt det här.
Snälla?
Jag vet vad du går igenom.
Tio minuter innan du kom hit skulle jag hoppa jag med.
Orkar inte det här,
måste hålla mig kvar.
Innan jag faller totalt.
Trasigt as.
Lämna mig ute i kylan,
låt mig frysa ihjäl.
Jag förtjänar det.
När tystnaden skriker, hör du mig då?
överallt.
En sån rastlöshet utan grund.
Som killen som sitter där på trappen när jag går förbi på mina nattliga promenader.
Jag undrar om han är lika rastlös som jag.
Jag har tänkt hälsa, men aldrig gjort.
Jag vill inte ha den här jobbiga känslan,
slå bort den åt mig?
När tystnaden skriker, hör du mig då?
Får ingen ro, skallen maler på,
kroppen vill springa iväg...
och jag.
Jag vill ingenting.
Blir galen,
går sönder.
Andas åt mig,
vemsomhelst.
Vemfansomhelst.
Och av allt jag hatar,
så hatar jag mest min maktlöshet
att kontrollera mitt egna humör.
Och jag hoppas att mina problem försvinner om jag ignorerar dom,
men det funkar nog inte så.
Det gör ont att rasa rakt ner och träffa bottnen.
Och allt jag har gjort för att ta mig dit,
ångrar jag nu, jag skulle stått emot dom.
Jag har aldrig varit såhär rastlös,
aldrig varit såhär tom,
aldrig varit såhär maktlös.
Och jag rasar bara neråt,
och allt jag kan göra är att vänta på smällen.
Och det, det gör ont.
Kan någon andas för mig?
Kan någon dra upp mig?
Kan någon höra mig?
Jag kan inte skrika högre nu.
Men jag är inte redo för att ge upp nu.
Känner mig så ofungerande.
Handlingsförlamad.
Trött på allt.
Rastlös.
Tom.
As.
Ful.
Äcklig.
Vidrig.
Sorglig.
Hur orkar du blunda för mig?
Det bränner inom mig,
det gör så ont.
Och jag vet,
jag vet att jag inte kan göra mer än att låta mig falla ner.
Och hoppas att någon tar emot mig innan smällen kommer.
Du snurrar min värld, åt fel håll.
men saknar alla ord.
Ett lexikon, någon?
Jag vet att ett ord från dig skulle räcka,
skulle få mig att falla igen.
Jag mår bra,
jag mår bra,
jag lovar jag mår bra.
Jag mår bra så länge du finns här.
Men den här gången ska jag inte gå ner mig,
ner mig,
ner mig,
ner mig.
Dra upp mig,
dra upp mig,
dra upp mig.
Medans det här drar ner mig.
Jag vill ha dig här,
vill ha dig här,
ha dig här,
dig här,
här.
Här, här, här.
Varför är du inte här?
Hjärtat bränner som tårar bakom ögonlock.
Eldar, svider, värker.
Hugg ut det,
hugg,
hugg,
hugg.
Jag upprepar mig,
om och om igen.
Allting upprepar sig,
om och om igen.
Kastar mig själv ner från ett stup,
jag är död men jag lever än.
Eller är det bara en inbillning?
Jag vet inte riktigt,
men vad gör det.
Det här kommer inte gå.
Kommer inte funka.
Jag vill ha dig här.
Nu.
Hjärtat brinner, på fel sätt.
Aset har talat, och det här håller inte
hulka efter luft och gör mig tom.
Allt rinner ut med mina tårar.
Så allt som återstår är min ensamhet och tankarna på dig.
Allt kretsar kring dig, dig och dig.
Älskar, hatar, förstår, saknar dig.
Hade behövt dig nu.
Men gråter jag nu, är jag kanske glad imorgon.
Jag kan inte det här.
Jag orkar inte det här.
Låt mig somna nu.
Jag är så ensam i mig själv.
Så ensam bland andra.
Hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig?
Jag är på min väg ner nu.
You don't have to go.
And your nights you can’t sleep at all (hold on)
And you’re not sure what you’re looking for
But you don’t want to no more
And you’re not sure what you’re waiting for but you don’t want to no more
But we all bleed the same way as you do
And we all have the same things to go through
Hold on...if you feel like letting go
Hold on...it gets better than you know
Don’t stop looking you’re one step closer
Don’t stop searching it’s not over...hold on
What are you looking for?
What are you waiting for?
Do you know what you’re doing to me?
Go ahead...what are you waiting for?
Ja, vad är det jag söker som jag aldrig tycks finna?
Vad är det i min famn som jag inte kan se eller släppa,
men som finns där och tynger ner mig.
Förklara, någon.
Wake me up when September ends.
Here comes the rain again
falling from the stars
drenched in my pain again
becoming who we are
as my memory rests
but never forgets what I lost
wake me up when September ends.
Väck mig då.
För nu orkar jag inte stanna kvar.
Väck mig då.
Vaknar inte, vaknar inte, vaknar inte.
Väck mig när september är slut.
Så orkar jag igen.